Pseudonymernas mästare

Pseudonymer är roliga. Ibland har de varit nödvändiga som skydd undan censuren, men i dag är de mest säljargument och sällskapslek. Uppståndelsen i somras kring Lars Kepler är ett gott exempel. Men det finns åtskilliga nivåer över marknadens. Portugisen Fernando Pessoa (1888-1935) är, långt före postmodernismen, litteraturhistoriens störste ifrågasättare av författarpersonlighet och identitet. Han skrev under en mängd olika namn och utrustade dem med skilda biografier och stilideal. Han lät dem ibland hamna i dispyt eller recensera varandra. Han kallade dem "heteronymer". En av dem - det finns över 70 - presenteras i helfigur i Ode till oceanen. Boken innehåller också ett Pessoabrev om heteronymernas teori och praktik.

Alvaro de Campos var berest och beläst sjöingenjör och en modernitetens man. Han var inspirerad av Walt Whitman och de italienska futuristerna. Han sjöng framstegets lov men hamnade så småningom i en djup melankoli. Att de Campos ofta var oense med den tillbakablickande "herdediktaren" Alberto Caeiro är ganska självklart. Läkaren Ricardo Reis och bokhållaren Bernardo Soares - den föregivne författaren till den berömda Orons bok och den som stod Pessoa "själv" närmast - blandade sig gärna i.

Det handlar förstås inte om psykiatrins "multipla personligheter" utan om en grundläggande upplevelse av världens överväldigande mångfald som den enskilde inte kan överblicka. Man kan se Pessoas enorma men under hans livstid nästan helt okända författarskap som en av världens största romaner, en polyfon roman i Dostojevskijs och Joyces efterföljd.
Ode till oceanen är mäktig läsning. Titeldikten handlar om inget mindre än "mysteriet i varje avfärd och varje ankomst /.../ det ofattbara i detta omöjliga universum". En morgon på en kaj i Lissabon blir en scen för det stora dramat om jaget och världen, jagen och världarna.

Mitt i boken står Triumfatoriskt ode som bullrigt besjunger maskinerna och den moderna världens alla yttringar. Futuristen Pessoa/de Campos uttrycker ett amoraliskt "broderskap med allt som är dynamiskt". Känslan omfattar också förstörelsen: "Hej där stora tågkatastrofer!/Hej där instörtade gruvgångar!"

När sedan övergången kommer till melankolikern de Campos blir svindeln nästan fysiskt kännbar. Att den alltomfattande livskänslan kan finnas i samma medvetande som den stora sömnlösa likgiltigheten! Det är som om modernitetens berusning släppt och lämnat efter sig en kosmisk baksmälla.

Fotnot: Läs också tidskriften Hjärnstorm nr 98 där Alexandra Coelho-Ahndoril (ena halvan av Lars Kepler) skriver om Pessoa. Här finns också ett långt kärleksbrev av honom. Alvaro de Campos samlade dikter finns på engelska liksom Pessoas guidebok till Lissabon som fortfarande lär vara användbar.

Pseudonymernas mästare

Den portugisiske författaren Fernando Pessoa höll sig med över 70 olika pseudonymer. Magnus Ringgren bekantar sig med en av dem - och njuter av mäktig läsning.