”Min ambition som författare är att skildra världen på mitt eget Hermanssonska sätt”, skriver Christer Hermansson på sin hemsida. Jag kan inte annat än instämma.
När jag erinrar mig några av hans tidigare böcker så känns det som en träffande beskrivning av hans författarskap. Hermansson skriver korta skönlitterära romaner fyllda av ironi och schablonbilder med glimten i ögat. Tre titlar på 00-talet rör sig i den kultur- och biblioteksvärld som han hittar i som handen i fickan: Ich bin ein Bibliothekar! (2001) Varför har inte fler bibliotekarier läderbyxor? (2008) Kulturchefen (2010).
I den nya boken har Hermansson sadlat om till chefscoach. När han i förordet poängterar att den verkligen är skriven på allvar har jag svårt att tro att honom – inte klarar sig Hermanson utan att driva med sina läsare och sig själv. Hans absurda roligheter kommer förstås som ett brev på posten.
Det hela blir förstås roligare om författaren säger sig vara allvarlig. Men det finns en poäng med Hermansons beskrivning av chefskapet, en poäng som man kan gå miste om. Hermansson tar risken att skämta bort sitt ärende och inte bli tagen på allvar. Eller vad sägs om: ”Är det möjligt att uttrycka samma smärta som [Maria] Callas kreativt i subjektiva chefskapet? Till exempel i en årsrapport? Jag har ännu inte kommit på hur. Men jag jobbar på det.” eller ”Den subjektiva chefen anser att medarbetarna är smarta, snabba och snygga.”
Framför allt är Det är jag som är chefen en underhållande bok. Det är det viktigaste med den. Men när är författaren allvarlig och när häcklar han?
Boken blir lite tjatig och rörig – ibland rent av kaosartad. Man lär sig snabbt vilken hållning Hermansson har och han slutar att förvåna. Som lärobok är den kreativt otydlig, lagom provokativ och helt okonventionell – aspekter som antagligen gör att man reflekterar extra mycket över det författaren skriver. Men knappast kommer någon ur näringslivet att låta sig inspireras av den.
Vad är då ett subjektivt chefskap? Tja, det vet nog bara Hermansson fullt ut. Men några ingredienser är: att se, lyssna, samtala uppmärksamt, improvisera och använda humor.