Politisk poesi à la Greider

Göran Greider är en av de mångsidigare personerna i den svenska offentligheten — poet, essäist, reporter, chefredaktör för Dala-Demokraten, debattör i DN och tv och så vidare. Han är också en ovanligt tvättäkta socialist, med en ideologiskt skarpskuren profil som annars är vanligare bland sådana med över- eller medelklassbakgrund än bland arbetarsöner som Greider; de blir ju oftare måttfulla pragmatiker. Nu har han också gett ut en antologi med 56 politiska dikter och bifogade kommentarer under titeln Bakom TV'n ändrades ljuset (öppningsraden ur Sonnevis klassiska Vietnamdikt). Om man tillhör dem som brukar vilja opponera sig mot teser, värderingar och förslag när Greider tar till orda, så kan man givetvis hitta en del att invända även mot somliga omdömen i den här boken. Men helhetsintrycket är ändå att det är ett friskt och frejdigt grepp som tagits, med ärliga, lyhörda och intressanta synpunkter. Åtskilliga av de dikter som valts ut är förstås självklara klassiker, som Blombergs Gravskrift apropå Ådalen, Heidenstams Medborgarsång och Forssells Jag står här på ett torg eller Sonja Åkessons feministiska fullträff Äktenskapsfrågan. Även de övriga är i allmänhet välmotiverade och representerar flera olika varianter av "politisk dikt" — marxistisk kampsång, lågmäld iakttagelse, satir, socialpsykologisk analys. Greider blandar också på ett personligt och spontant sätt faktabakgrunder om poeternas liv, tolkning av budskapen och egna aktuella och politiska slutsatser.Man kan möjligen invända att det saknas just sådana röster som inte stämmer överens med Greiders egen — han funderar själv över varför det inte "tycks finnas" så mycket värdefull politisk poesi med liberal eller konservativ udd. Rent kvantitativt har Greider nog en poäng; dessa senare riktningar väljer oftare en mera subtil och skenbart apolitisk framtoning. Men riktigt så tomt som Greider tycker är det nog ändå inte hos and­ra idériktningar. Typiskt nog väljer han några tidiga och i hans ögon mer acceptabla dikter av Lars Gustafsson (snarare den social- än den nyliberala perioden), Dagerman (anti-Franco-budskap snarare än dagsedlar med kvietistiskt tonfall) och Harry Martinson (sjömansintryck snarare än de grön-konservativa tankarna från Aniaraperioden). Självklart är det ett subjektivt och "partiskt" urval, och det må vara hänt; man ska bara inte förväxla "korrekthet" med litterär kvalitet.Ett sympatiskt drag hos Greider är hans öppna redovisning av de egna reaktionerna, till exempel då han alltid "darrar till" när han hör ett kristet språk "användas i progressiva syften". Mindre trevlig är hans benägenhet att klaga över tidsandan så snart det inte råder ett "vänsteruppsving" som efter —68 eller som han hoppas "trots allt" och lite blygsammare just nu. De här modevågorna har nog minst lika mycket med generationsrevolter och identitetssökande ("här kommer VI!") att göra som med de storskaliga samhällsförändringarna. Då och då faller Greider för de här strömningarnas lättvindigare generaliseringar, som att många diktsamlingar "bara befäster den rådande ordningen och gör sina läsare dummare än vad de skulle behöva vara". Att varje opolitisk tanke är reaktionär hör till de minst lyckade inslagen i Greiders resonemang. Dit hör också en del kommentarer kring bl a Göteborgskravallerna och vissa poeters "sorgsna förvåning" över polisens ingripande. Hur man kan bli förvånad och indignerad över att "fascistsvinen" slår tillbaka när man för världsfredens skull kastar gatsten på dem, det förstår inte jag och om Greider förstår det så borde han i varje fall inte försvara det som både förr och senare kallats "lössen i den röda fanans veck".Men i nästa stund kan Greider visa sig hur inkännande och lyhörd som helst både för illröda och inte alls röda känsloyttringar, han kan erkänna en viss leda vid doktrinär och tomgångsmalande vänsterretorik och apropå Sig Sjödin lugnt konstatera hur fadersupproret ald­rig blir lika radikalt i arbetarklassen som i överklassen.Greider är sig som sagt lik som essäist, poet eller ledarskribent: en del vaken iakttagare, en del intressant analytiker och en del ivrig missionär.