Hur ska vi förstå ideologidebatten idag? Nya saker händer, som inte stämmer med invanda mallar.
Högerextrema krafter vill vara vänner med Vladimir Putin, den gamla KGB-mannen med målet att återskapa Sovjetstaten. Den franska vänstern kunde inte stödja liberalen Macron i kampen mot Le Pen; man sade sig inte kunna välja mellan ”extremfinansen” och ”extremhögern”.
Den senaste statsvetenskapliga forskningen visar att partier som i olika länder benämns ”högerextrema” eller ”högerpopulistiska” i själva verket kan befinna sig lite varsomhelst på vänster-högerskalan, med Sverigedemokraterna någonstans till vänster om mitten.
Kommentatorer talar om en ny politisk skala där ”öppenhet” och ”slutenhet” är ytterpunkterna.
Karl Popper ler säkert i sin himmel. Under sin livstid gjorde han sig känd som en stridbar debattör som gillade att få rätt - vilket märks när man läser "Det öppna samhället". Boken är lika mycket en engagerad debattskrift som en filosofisk avhandling.
Boken ger inte svar på frågan om varför en ena eller andra idériktningen växer och vinner framgång. Syftet är att visa på släktskapet mellan det slutna samhällets olika filosofier och kontrastera dem med idéerna om det öppna samhället.
Popper anser att det öppna samhällets fiender har gemensamma rötter. Det började hos Platon. Det var först på 1800-talet, i Hegels efterföljd och med marxismens tillkomst, som tydliga höger- och vänstervarianter var på plats.
En grundläggande likhet är synen att samhällsutvecklingen styrs av opersonliga, av historien framdrivna, krafter. Det är inte vi människorna som styr krafterna – det är de som formar oss.
Vi spelar vårt spel på samhällsscenen, men det är historien som skriver manus och står för regin. Det gäller oavsett om man ser utvecklingen som en kamp mellan socioekonomiska klasser eller som ett resultat av ett spel mellan nationella kulturer och nedärvda essenser som bestämmer vår nationella tillhörighet.
Till detta kan läggas idéer som historiens riktning. Hur vi antingen är på väg bort från ett historiskt lyckorike – ett samhälle i förfall – eller på väg mot en tillvaro på ett högre stadium. Eller både och.
Det är lätt att se släktskapet: idag är det modernt att tala om ”strukturer” som formar oss alla; ett centralt element i olika identitetspolitiska övertygelser.
Mot detta ställer Popper Det öppna samhället. Idén är en variant av hans inflytelserika vetenskapsfilosofi – hur kunskapen växer genom öppen dialog och ständig prövning (och förkastande) av existerande läror.
Samma sak med samhället. Därför är sådant som öppenhet för nya idéer och intryck, demokrati och yttrandefrihet fundamentala.
Våra spelregler och institutioner ska vara ägnade att släppa fram dessa krafter, och samhället kan så utvecklas steg för steg. Det är vi som skapar strukturerna.
Ett exempel: Poppers argumentationen för demokrati. Poängen är inte att avspegla folkviljan – ”folket” kan inte ha någon vilja, bara enskilda individer. Poängen är ansvarsutkrävandet. Endast demokratin har inbyggda mekanismer för att byta ut dåliga ledare.
Så stöder demokrati det öppna samhällets fortsatta utveckling.
Den som vill fördjupa förståelsen av den dagsaktuella idépolitiska kartan gör klokt i att vika tid (det behövs, boken är ca 600 sidor tjock förutom noter och bitvis krävande) att läsa Popper.
Den som inte delar hans liberala övertygelse likaså: här finns bästa möjliga sparringpartner.