Politiker ut i fingerspetsarna

Varför har Pär Nuder skrivit sina memoarer, Stolt men inte nöjd, när han av allt att döma har halva sin karriär kvar? Är det i känslan av hans tid som mäktig politiker är slut? Eller vill han presentera sig själv inför ett nytt steg i karriären?
Boken börjar med ett avsnitt om hans estniska bakgrund - hans pappa kom som flykting till Sverige. Han har också ett utförligt avsnitt om sin bästa kompis som flyttade med sin mamma till Israel, vilket gjorde att Pär Nuder ofta varit där. Det betyder inte att han okritiskt ställer sig på Israels sida i Mellanöstern, men det är tillräckligt för att den normalt mer palestinskt inriktade opinionen i det socialdemokratiska partiet har reagerat starkt.

Men det som mest av allt har bidragit till den kritiska debatten inom partiet är att han riktar diverse anklagelser mot partiledningen. Trots att han under en lång tid tillhört partiets toppskikt samtidigt med Mona Sahlin, ägnar han inte många ord åt henne förrän han kommit fram till tidpunkten för debatten om den nya partiledaren.
Pär Nuder betonar särskilt att Mona Sahlin inte var partiets första kandidat, det var Margot Wallström. Hans bitterhet över att ha fått sparken som partiets ekonomiska talesman är uppenbar. Därmed har ju hans chanser att bli finansminister i en eventuell Sahlinregering av allt att döma försvunnit. Och det var ju som finansminister hos Göran Persson hans stora dröm gick i uppfyllelse.

Pär Nuder är politiker ut i fingerspetsarna. Ingen kan som han skriva om maktens tjusning och det fantastiska i att få bestämma, påverka och se sina reformer genomförda. Han skriver glödande om the joy of politics. Tänk om den tiden är över?
Själv anser han att Mona Sahlin förödmjukade honom när hon gav honom sparken som ekonomisk talesman. Hon har en annan version: Han ville inte ställa upp när hon kallade. Antagligen har båda rätt. Tydligt är att relationerna inte fungerar mellan dessa två socialdemokratiska toppolitiker.

Gissningsvis väntar Pär Nuder nu på sin tur att efterträda henne som partiledare. Han skriver det inte rent ut men det framgår ändå ganska tydligt på flera ställen. Han avslutar sin bok med vad som ser ut som ett politiskt program. Han lanserar till och mer en slogan: "Politik är inte bara att vilja utan att välja." Bakgrunden är att en toppolitiker måste ta ställning i svåra frågor där det inte finns några enkla svar, där två goda ting står mot varandra. Pär Nuder är en intellektuell och kunnig politiker och han kan i motsats till somliga faktiskt se att en sak har flera sidor. Det kan ibland vara en nackdel.

Han är medveten om att han uppfattas som den avskydde Göran Perssons kopia och skriver därför om en konflikt med statsministern som tydligen förstörde relationen mellan dem. Hans egen arrogans är legendarisk. Och att hans ställning i partiet lämnar en hel del övrigt att önska är han väl medveten om. Han har till och med givit ett avsnitt i boken rubriken Vem som helst - bara inte Nuder. Själv tror jag att det ganska väl speglar stämningen just nu inom socialdemokratin. Men sådant kan ju ändra sig.
Boken har sitt intresse kanske främst för spekulationerna på slutet och för den som uppfattar Pär Nuder som ett seriöst alternativ på partiledarposten. I övrigt är den lättläst - man märker att författaren har varit talskrivare - men inte särskilt märkvärdig utom att den tydligen har väckt stark kritik inom partiet. Man ska vara lojal, och det är inte Pär Nuder.

Politiker ut i fingerspetsarna

Pär Nuder är en fullblodspolitiker. Ingen kan som han skriva om maktens tjusning och det fantastiska i att få bestämma, skriver Gunvor Hildén.