Politik för syns skull

Söndagen den första juli inleddes Almedalsveckan – ett politiskt mingel utan dess like. Alla som har makt, eller vill ha makt i Sverige kommer att vara där. Politiker likväl som journalister, näringslivstoppar liksom eldsjälar inom det ideella föreningslivet. Det är ett politiskt event som är till för att synas; för att betraktas. Det är vad Maria Wendt kallar ”politik som spektakel”.

I år hade Almedalsveckan mer än 1 500 planerade arrangemang. Men i sin nya bok har Maria Wendt undersökt vad som egentligen sker under dessa åtta dagar, och kommit fram till att det inte är särskilt mycket. I alla fall när det gäller konkret politik. Inga nyheter från Almedalen handlar standarden på våren, skattens storlek eller ens vem vi ska sälja våra vapen till. Det finns ingen oberoende verklighet för tv, radio och tidningar att rapportera ifrån; i stället är allting arrangerat av just medierna, och det enda journalisterna kan berätta om är den verklighet som de själva är med och skapar.

I en fungerande demokrati ska den fria pressen fungera som en parallell statsmakt. Media ska kontrollera att allting går rätt till och se till att oegentligheter kommer till allmänhetens kännedom, som i sin tur kan utkräva ansvar via röstsedeln. Men under mediala händelser som Almedalen försvåras dessa ideal. Både medierna och politikerna är inbäddade i den välplanerade showen, och båda två är beroende av att den andre är där. Media behöver politikerna för att kunna skapa en nyhetshändelse, och för politikerna är det nödvändigt att media rapporterar om deras utspel.

Temat för Maria Wendts bok är hur medierna avpolitiserar vissa frågor och konflikter. Särskilt försöker hon visa hur detta tar sig till uttryck när det gäller kön och nationell identitet. Genom fältstudier i Almedalen och analyser av valrörelserna 2006 och 2010, visar hon hur mediernas fokus har skiftat mot det hon kallar icke-frågor. Ett exempel hon ger är Gudrun Schymans pr-kupp i Almedalen, då hon som talesperson för Feministisk initiativ eldade upp 100 000 kronor för att visa på hur mycket kvinnor förlorar i lön på grund av diskriminering. Det rådde inget tvivel om Schyman tog hem matchen vad gäller medial uppmärksamhet, dock kom rapporteringen endast att handla om själva tilltaget – att elda upp 100 000 kronor; snarare än frågan – lönediskrimineringen mot kvinnor.

Maria Wendts bok är tankeväckande, och en spark i röven på Sveriges samlade journalistkår. Den visar på hur medierna i många fall blir kompis med politikerna, snarare än att blir deras övervakare. Dessutom argumenterar hon förtjänstfullt mot det allt snabbare nyhetsflödet som skapar ett slags ”evigt nu”. Livesändningar blir viktiga just för att de är live, men själva händelserna som visas blir lösryckta från sitt historiska sammanhang. ”Medieverkligheten utgörs i stor utsträckning av en tillvaro där skeendena bara förefaller att inträffa i en strid ström … utan synbar orsak, mening eller innebörd” skriver Maria Wendt. Det är tankar värda att ta med sig när Almedalen än en gång tar över det nationella nyhetsutrymmet.