Uppfinnaren och bruksägaren Christopher Polhem (1661-1751) har förärats den hedrande titeln Den svenska mekanikens fader. Sin första berömmelse vann Polhem 1689 sedan han reparerat - och till och med förbättrat - det astronomiska konsturet i Uppsala domkyrka som ingen tillkallad teknikexpert kunnat laga på hundra år. Han har bland annat jämförts med universalgeniet Leonardo da Vinci som, precis som Polhem, i många avseenden var långt före sin tid.
350-årsminnet av Polhems födelse har uppmärksammats på olika sätt. På själva födelsedagen, den 18 december förra året, öppnade Tekniska museet i Stockholm en utställning om Polhem och hans banbrytande verk. I april 2011 grundades också en ”Nationalkommitté Polhem350” som ska främja innovationer och entreprenörskap i Sverige och stödja kreativa ungdomar som är hågade att följa i den berömde uppfinnarens spår. Nyligen publicerades också en välskriven biografi med titeln Christopher Polhems testamente. Boken innehåller nästan 300 fotografier och informativa reproduktioner av Polhems skisser och arbetsritningar. Författaren, teknikhistorikern Michael H Lindgren, har bland annat arrangerat utställningar och tillverkat kopior av tekniska prylar från äldre tider.
Vem var Polhem? Fadern Wulf Christopher Polhammar var en pommersk entreprenör som på 1650-talet startat ett par garverier på Gotland. Modern Christina Eriksdotter Schening var borgardotter från Vadstena. I tioårsåldern flyttade Polhem till Stockholm sedan fadern dött och modern gift om sig. Två år senare tvingades han, av ekonomiska skäl, att avbryta studierna. Från 1673 till 1687 arbetade han som dräng, smed och bokhållare på några adelsgods på Södertörn. I gårdssmedjorna tillverkade den teknikintresserade Polhem sina första urverk och andra avancerade mekaniska produkter.
Vid 26 års ålder fann Polhem en sponsor som var villig att finansiera hans akademiska studier. Det mesta av Uppsalatiden ägnade han dock åt att reparera det astronomiska uret. Den prestationen gav eko över landet och Polhem headhuntades av den mäktige Fabian Wrede som bland annat var president i Bergskollegiet. Hans första uppdrag var att bygga en modell av ett automatiskt uppfordringsverk för Utö gruvor där den manuella arbetskraften ersatts av väderkvarnar och en hästvinda vid stiltje. Kungen Karl XI var djupt imponerad. Polhem blev Bergskollegiets tekniske expert som skickades till rikets gruvområden för att bygga avancerade vattenkraftsdrivna gruvmaskiner som ingen sett förr och lösa alla tänkbara tekniska problem.
1694 skickades Polhem på en treårig forskningsresa för att studera den senaste spjutspetsteknologin i Holland och andra länder i Västeuropa. Bergskollegiets mål var att göra det råvaruexporterande och primitiva Sverige till en världsledande industrination. Vid hemkomsten föreslog Polhem bland annat att staten skulle starta en ’högskola’ för tekniskt begåvade studenter. Detta Laboratorium mechanicum borde också kompletteras med en vetenskaplig experimentverkstad och en utställningslokal där vem som helst kunde studera pedagogiska modeller av nya uppfinningar.
Vid sekelskiftet 1700 lade Polhem, tillsammans med den förmögne finansiären Gabriel Stierncrona, grundstenarna till manufakturverket Stjärnsund i Dalarna. Bruket blev snart Sveriges största företag som producerade ett brett sortiment av varor, från knappnålar och köksredskap till verktygsmaskiner och falsade takplåtar. På Stjärnsund skapade Polhem världens första automatiska maskiner som bland annat serietillverkade utbytbara delar till de berömda stjärnsundsuren. 250 år före Ikea kunde lågpriskunden köpa en låda med urdelar och sätta ihop sin klocka själv. En monteringsanvisning fanns med i paketet.
1710 grundades De vetgirigas gille – Collegium Curiosum – av några professorer och entreprenörer i Uppsala. Initiativtagaren var Polhem. Tanken var att gruppen skulle kläcka nya idéer på det naturvetenskapliga fältet och sprida sina rön till allmänheten i billiga skrifter. Sällskapet, som 1728 bytte namn till Kungliga Vetenskaps-Societeten i Uppsala, är verksamt än i dag.
Polhems testamente är spännande läsning. Med säker blick för det väsentliga redogör Lindgren för Polhems levnad och det svenska universalgeniets insatser som uppfinnare, entreprenör, arkitekt, industriman, gruvingenjör, byggmästare, teknikpedagog och framgångsrik problemlösare på en mängd områden. Den som vill veta mer kan förslagsvis besöka Tekniska museet i Stockholm och modellkammaren på Gruvmuseet i Falun.