Poesi som står sig över förväntan

I den mån dagens svensk över huvud taget vet något om skalden Bengt Lidner så är det tre ting: hans stora näsa, den knäpp i huvudet som i tidig ungdom väckte honom till intellektuellt medvetande och slutligen hans försäkran att "varhelst en usling finns, han är min vän och bror". Med usling menades på den tiden inte en moraliskt undermålig person utan en olycklig stackare. Bokstavligen betyder ordet osäll, icke salig. Och sällhet präglade inte stackars Lidners liv, utom i stunder av extatisk inspiration då tårarna kunde flöda av just salighet.

Lidners levnadssaga är färgstark med tvära kast mellan furstegunst och armod. Han inkarnerar Sturm und Drang-tidens genityp som lever ut sina lidelser och sin protest mot det bestående samhället. Men biografisk forskning är inte på modet inom svensk litteraturvetenskap i dag, det får man klart för sig när man läser den 400 sidor tjocka Poetens monopolism - Bengt Lidner 250 år, vars omslag pryds av ett porträtt med väl tilltagen näsa. Boken består av en lång rad föredrag som hållits vid ett Lidnersymposium i Stockholm.

Redaktör är uppsaliensaren Anna Cullhed och bidragen är signerade av en lång rad forskare inte bara från olika svenska universitet utan också från Tyskland, Danmark och Norge. Den metodiska spännvidden är därefter med vitt skilda aspekter på författarskapet: Lidners gränsöverskridande diktformer, hans beroende av andaktslitteratur och av tidens syn på sinnessjukdom, hans operalibretti och politiska idéer och mycket annat. Uslingen Lidner, som dog 1793 drygt trettio år gammal, försupen, sjuk och upp över öronen skuldsatt, kan känna sig hedrad där han ligger på Adolf Fredriks kyrkogård i Stockholm.

Hur står sig då hans poesi i dag? Det är en fråga för kritiker snarare än för vetenskapsmän och föll därför vid sidan av symposiet. Lite väl bombastisk tycker nog många, låt vara storslagen. Så här kan det låta i dikten Yttersta domen: "Han öppnas, gravens port! De tröga gångjärn knarra, / och lampans matta sken på svarta marmorn darra. / Hur strömmar mörkrets flod! Hur nordan sträv och snar / vitt över nattens djup med stormars tordön far." Nog så pampigt. Och samtiden hänfördes. I sitt bidrag visar Otto Fischer hur Lidners rykte bara växte efter hans död och bestod genom större delen av 1800-talet.
En förklaring ligger i romantikens smak för det hemska och förskräckliga. Man hade tröttnat på rokokons ömma herdinnor à la Creutz' Atis och Camilla och hängav sig åt det som med tidens språkbruk kallades det sublima. Yvonne Leffler ägnar sitt bidrag åt Lidner och "det fasansfulla", till vilket hör barnamord och galenskap. Dessa två ting står också i centrum för ett av skaldens längre diktverk som analyseras från olika utgångspunkter av inte minde än fyra symposiedeltagare. "De galna" inleds med en kort sammanfattning av innehållet:

I de rum, vid vilkas åsyn vårt högmod så förödmjukas, rasar en usling, som länge förnekat att Gud finnes. I fjättrar, och av dem hindrad, illfänas han dock av begär att få skada. Han hädar sin skapare, men förskräcks av en kommande åska, och vid uvens hemska läte; anropar honom som en gudom, och ber om nåd.

En bedragen flicka, sina sinnen genom kärlek berövad, har mördat sin son. Hon sitter på stranden och sjunger - sjunger om förflutna tider, och tror sig vagga sitt barn. Strax höjer sig sonens blodiga vålnad ur vågorna och ropar hämnd. Modern störtar sig i deras avgrund.

Skräck och fasa är som alla vet än i dag säljande ingredienser i både populärlitteratur och film. En skillnad mot förr är att den religiösa aspekten fallit bort. Hädelse och Gudsförnekelse ses inte längre som orsaker till sinnessjukdom. Redan mot slutet av 1700-talet började medicinskt vetenskapliga förklaringar och behandlingsformer att prövas, och Ann Öhrberg beskriver i sitt symposiebidrag Lidners kontakter med pionjärer på området som gjorde Danvikens hospital i Stockholm till ett av Europas humanaste. I slutet av De Galne anger Lidner som sitt syfte med verket "att mänsklighetens känslor väcka" och han slutar med den ovedersägliga satsen att "Ödet ingen dödlig spar".
Fest- eller minnesskriften Poetens monopolium visar på en imponerande bredd i Lidners författarskap och väcker nyfikenhet på ytterligare upptäckter. Kanske kommer skriftens redaktör Anna Cullhed att stilla den i den monografi som aviseras på bokens omslagsflik. Han må vara hur usel, osäll och galen som helst: Bengt Lidner står sig över förväntan.

Fotnot: Tisdag 23 februari berättar docent Anna Cullhed om Bengt Lidner på Uppsala stadsbibliotek.

Poesi som står sig över förväntan

Hyllad i sin samtid, men hur står sig Bengt Lidners författarskap i dag? Mycket bra, konstaterar Staffan Bergsten efter att ha läst boken Poetens monopolium.