Poesi på väg framåt
Poesin flyttade fram sina positioner under bokåret 2008, skriver Cristina Karlstam som tittat i den litterära backspegeln.
Foto:
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Bokåret 2008, sett i backspegelns ljus, blev Jean-Marie Gustave Le Clézios, P O Enquists och Lars Noréns. Så kan man skriva, utan att alldeles fara vilse.
Men lika gärna kunde man tala om 2008 som året då tre poeter nominerades till Augustpriset: Katarina Frostenson, Bruno K Öijer och Eva-Stina Byggmästar. Att ingen av dem sedan fick priset grumlar dock bilden en smula för poesins tillskyndare. Men det faktum att Katarina Frostenson gav ut diktsamlingen Tal och Regn, Jesper Svenbro Vingårdsmannen och hans söner och att det kom översättningar av Jaan Kaplinski och Pia Tafdrup talar ändå för att 2008 kan betraktas som ett stort poesiår. Stort beröm av UNT:s kritiker Magnus Dahlerus fick poeter som Lars Mikael Raattamaa, Johan Jönson och Ida Börjel. Om Börjels Konsumentköplagen: juris lyrik skrev Dahlerus Originellt! Genialt! Strålande! Och om Johan Jönsson var den svenska kritikerkåren tämligen ense: Efter arbetsschema imponerade stort.
Här i Uppsala kom det nya mindre eller större diktsamlingar av poeter som Mohamed Omar, Magnus Ringgren och Krister Gustavsson. Och nestorn Lars Lundkvist förärades LundeQ:s litteraturpris för sin diktsamling Gömslen. Så nog var 2008 ett välmatat poesiår. Även om Augustpriset hittills endast tilldelats en poet, den självklare Tomas Tranströmer för diktsamlingen Sorgegondolen.
I den svenska litteraturdebatten var året annars huvudsakligen två herrars: Lars Noréns och P O Enquists. Lars Noréns En dramatikers dagbok beskrev UNT:s kulturchef Bo-Ingvar Kollberg som en dagbok utan motstycke. Och UNT:s recensent avstod från den mediala fokuseringen på eventuella sensationella episoder i boken och riktade i stället intresset mot Noréns mästerliga sätt att formulera sig kring sitt liv och sin konst: "För en författare är det nog svårt att komma närmare det som kännetecknar en människa och ett människoliv där pulsen och hjärtslagen är skönjbara hela tiden".
Även när det gällde P O Enquists bok Ett annat liv kom den massmediala uppmärksamheten främst att fokusera på författarens avslöjanden om sina alkoholproblem. Bo-Ingvar Kollberg för sin del uppehöll sig betydligt mer vid andra sidor av boken, som beskrevs som "en berättelse om livets sammanhang, skriven med mästarhand". Uppenbarligen var Augustprisjuryn av samma mening och P O Enquist fick alltså det prestigefyllda priset för andra gången (förra gången för romanen Livläkarens besök).
Andra väletablerade svenska författare som detta år kom med nya övertygande verk var Björn Ranelid med Ansikte av eld, Per Wästberg med Anders Sparrmans resa och Theodor Kallifatides med Vänner och älskare. Lars Gustafssons Fru Sorgedahls vackra vita armar beskrev Kollberg som "en livsuppgörelse av en språkets, tankens och konstens mästare".
Bland de minnesvärda utgivningarna fanns också Elsie Johanssons Sin ensamma kropp, en berättelse genomsyrad av värme och sinnlighet, enligt Catrin Ormestad. Anna Schulzes roman Ge mig en människa fann Orme-stad vara en i alla avseenden imponerande romandebut, och själv gladdes jag åt Bodil Malmstens Sista boken från Finistère, där författaren skriver en fiktiv berättelse om de fundamentala mänskliga villkoren.
Majgull Axelsson gav ut romanen Is och vatten, vatten och is, och Malte Persson visade sig i romanen Edelcrantz förbindelser skriva kvickt som på självaste Kellgrens tid, enligt UNT:s recensent Tore Winqvist.
Bland årets översättningar från andra språk hörde rumänen Mircea Cartarescus Orbitór. Höger vinge till de riktiga tungviktarna. Tore Winqvist beskrev Cartarescus romansvit som "det nya seklets stora prosaverk". Och samme skribent formulerade sig med starka superlativ angående Carsten Jensens väldiga danska havsepos Vi, de drunknade.
Fjolårets Man Bookerpristagare Anne Enrights roman Sammankomsten kom detta år i svensk språkdräkt och visade sig vara en ärlig berättelse om kärlek och svek. Nobelpristagaren Jean-Marie Gustave Le Clézios roman Raga hörde till översättningarna, liksom 2006 års pristagare Orhan Pamuks roman Herr Cevdet och hans söner, båda behandlade med respekt och beröm av Catrin Ormestad. Att japanen Haruki Murakami är en författare i världsklass konstaterade Ormestad, som läst både Fågeln som vrider upp världen och Sputnik älskling. Stor läsupplevelse gav också Michael Ondatjes Divisadero-Annas bok, och Joan Didions Att lära sig själv att leva.
Den tyska litteraturen hör till de mer livaktiga just nu, och Bo-Ingvar Kollberg läste bland annat Ingo Schulzes novellsamling Mobilen - 13 historier, Bernhard Schlinks Hemkomsten och Silke Scheuermanns Timmen mellan hund och varg. Kollberg ville också betrakta engelsmannen John Banvilles roman Havet som en av årets främsta utgåvor, "en bok spännande som livet självt".
2008 slutligen var året då en av svensk litteraturs mest originella röster tystnade. Ett par dagar efter Anders Paulruds förtida död utkom hans sista bok, Fjärilen i min hjärna, en gripande, osentimental berättelse om en människas sista tid på jorden. Fjärilen i min hjärna "hör till det viktigaste i bokutgivningen på mycket länge", skrev Bo-Ingvar Kollberg i sin recension på utgivningsdagen 18 januari 2008.