Poesi med lekfull barnslighet

Grönska träd och träd som ser är den spännande titeln på Helga Krooks fjärde diktsamling. Vid sidan av sitt författarskap är hon översättare och forskare vid Göteborgs universitet.
Grönska och träd bildar nyckelorden i dessa dikter där poeten ofta promenerar med sitt barn i parker i Stockholm eller Berlin. Att ta del av "grönkraften", ett centralt begrepp hos 1100-talsmystikern Hildegard av Bingen, blir ett sätt att behålla mental och andlig hälsa i vår turbulenta omvärld. I en intervju publicerad i UNT inför utgivningen av den nya boken förklarar Krook grönskans betydelse för dagens människor: "Vi är utanför den, men jag tror att vi samtidigt är en del av den, och den är en del av oss." Det gäller att återknyta samhörigheten med de positiva skaparkrafterna i tillvaron, vare sig dess kallas Gud eller något annat. I tider av klimatförändring, krig och finanskris är det helt enkelt en överlevnadsfråga.

Parker utgör offentliga rum där både samhället och historien gör sig påminda på olika sätt. Då poetens barn leker i en park i Berlin öppnas plötsligt det historiska perspektivet mot stupade i andra världskriget och DDR:s förtryckarregim. I parker vistas hemlösa och utslagna liksom folk som kopplar av medan kriget pågår i Irak och bomber briserar i Londons tunnelbana. Hos Helga Krook blir parken en bild för allt mänskligt liv under solen.
I Krooks texter griper den lilla världen och den stora världen in i varandra. En dikt om rönnbär och baldersbrå kan följas av ett citat från en minnestavla över offren för förintelsen. Den metafysiska dimensionen saknas inte heller utan den blir alltmer uttalad, till exempel i denna nästan mytiskt klingande dikt.

Jag lever av de sju bröden
som kommer från solen och månen
"Var får du då äta?" säger de, gudarna, till mig
Jag äter under mullbärsfikonträdet,
min härskarinnas träd
Hon som kallas själen med de två ansiktena
resten ger jag hennes danserskor

De sju bröden syftar på veckans sju dagar och budskapet är att använda tiden på rätt sätt innan det är för sent. Det innebär också att erkänna den metafysiska dimensionen i tillvaron även om Christer Sturmark sitter i sin TV-soffa och menar att ingen sådan existerar.
Ändå är det den barnsliga lekfullheten som stannar kvar i minnet efter läsningen av Helga Krooks nya bok. Hennes dikter kan läsas som en hyllning till homo ludens, den lekande människan som förkroppsligas av det lekande barnet. Bara barn är samtida med världen och evigheten i sin lek. Barnet i den vuxne och den vuxne i barnet bildar den grönkraft eller viriditas som har del i världens ständiga pånyttfödelse.

Helga Krooks dikter är poesi när den är som allra bäst: på en gång lättillgänglig och mångtydig. Hennes texter kan även läsas som en pamflett för bevarandet av grönområden i urbana miljöer. Grönområden utgör inte bara stadens lungor utan även själens lungor och kanske till och med skapargudens lungor. Jag rekommenderar verkligen stadsplanerare och politiker att läsa Grönska träd och träd som ser.
"Poesi är ett sätt att förhålla sig till världen" betonar Helga Krook i intervjun. Det är ett förhållningssätt som likt det grönskande trädet förbinder himmel och jord, mörker och ljus, det synliga och det osynliga. Det är ett sätt att få en grön själ.

Poesi med lekfull barnslighet

Den lilla världen och den stora världen griper in i varandra i Helga Krooks nya diktsamling, skriver Bo Gustavsson.