Författaren Peter Waterhouse, född 1956 i Berlin, skriver poesi, essäer, teaterpjäser, facklitteratur och romaner. Våren 2011 introducerades ett urval av hans dikter på svenska under titeln Pappren mellan fingrarna. Nu ger nästa förlag ut dikter av honom i översättning – långdikten Blommor från 1993.
Det vitala med poesin Waterhouse skriver är att den både leker med språket och har något viktigt att säga. Samlingen E 71 från 1996 är ett slags dokumentärpoesi från kriget i Jugoslavien. I Blommor registreras ett landskap nära staden, ett glest industriområde. Waterhouse tar fram naturen i material skapade av människor: gatlyktor blir blommor och hallar blir matsvampar.
Det är ett suggestivt mörker i samlingen som lyses upp av strålkastare, cigarettens glöd och andra källor.
Nattlandskap. Där finns ett ljus. Låt oss samla det, vi är bin.
Morgonen. Pollen förs upp mot himlen. Morgonen är en
vind av ljus.
Hela diktsviten är lite som en målning av Edward Hopper, klar och med tydligt ljus. En skillnad är att Waterhouse låter naturen växa in i sin bild, han låter den finnas där som en dubbelexponering. Det är svårt vackert om att inget undgår att vara natur.