Pelles pappa i helfigur

Det var en gång en katt. Inte en sån där märkvärdig långhårig katt med konstigt utländskt namn utan en vanlig svensk gråspräcklig kisse med skär nos, och om man lyfte upp hans tassar och tittade under dem, så såg man, att han hade skära trampdynor också (Första radioprogrammet om Pelle Svanslös 1937).

Under många år hade jag - först som student, sedan som doktorand, forskare och lärare - min hemvist på etnologiska institutionen, Åsgränd 1 i Uppsala. På samma adress bodde också Pelle Svanslös och Maja Gräddnos, två legendariska, litterära katter skapade av författaren Gösta Knutsson under det sena 1930-talet. Katternas hem låg bakom en källarlucka och varje dag kom stojiga och förväntansfulla grupper med barn till huset för att beskåda kattbostaden. Barnen deltog i de så kallade Pelle Svanslös-promenaderna.
Berättelserna om Pelle och Maja och en rad andra katter spinner på ett evigt tema: kampen mellan det goda (Pelle Svanslös) och det onda (Elake Måns). Men de är också politiska och ideologiska kommentarer till sin samtid, samtidigt som personer i akademiska kretsar kring Knutsson kunde känna igen sig i kattkaraktärerna i dem. Den första Pelle-boken gavs ut 1939. Pelle själv - Gösta Knutssons alter ego - hade sin förlaga i en riktig katt som författaren fick som 14-åring 1923. Kattens svans var avbiten av en råtta, precis som i böckerna. Knutsson behöll sin katt över sommaren, men lämnade den sen åt sitt öde. Senare i livet skulle han bittert ångra sin försummelse och i stället bli en ivrig motståndare mot så kallade "sommarkatter" och även mot djurförsök.

Sammanlagt skrev Knutsson tolv Pelle-böcker. Dessa har, trots under vissa tider hård litteraturvetenskaplig kritik, behållit sin popularitet och läses ännu av många barn. 1997 blev Pelle hjälte i årets julkalender på tv. Men Knutsson har också skrivit andra barnböcker. Nämnas bör till exempel Tuff och Tuss på äventyr (1953), Pigge Lunk (1958) och Kung Kul (1969). Vid sidan av de egna böckerna översatte han dessutom mycken barnlitteratur, bl a sina favoritberättelser Alice äventyr i sagolandet och Bakom spegeln av Lewis Carrol.
I samband med 100-årsminnet av Gösta Knutssons födelse har litteraturvetaren och journalisten, tillika kraften bakom sagomuseet Pelle Svanslös Hus i Uppsala, Unn Torell, sammanställt en hyllningsskrift till hans ära. I boken tecknar hon, utifrån ett till vissa delar tidigare okänt arkivmaterial, ett fullödigt porträtt av en folkkär personlighet. En viktig bidragsgivare till boken har också Knutssons efterlevande hustru Erna varit. Hon har bl.a. ställt en del privata foton till Torells förfogande, foton som visar Knutsson i sin hemmiljö.

Gösta Knutsson hör intimt samman med det lärda Uppsala, men han var faktiskt född i ett grosshandlarhem i Klara församling i Stockholm. 1926 kom han till lärdomsstaden vid Fyris för att läsa nordiska språk, religionshistoria, klassisk fornkunskap, grekiska och latin. Han tog sin magisterexamen 1931 och påbörjade därefter en licentiatutbildning. Utöver studierna engagerade han sig som sekreterare i Orphei Drängar 1935-37, ordförande i studentkåren 1936-38, chefredaktör för studenttidningen Ergo 1940-42 och ordförande i Allmänna Sången 1959-73. Dessutom spelade han violin i Akademiska kapellet och var spelande och dansande medlem i föreningen Philocoros.
Men det var inte bara författarskap, studier och arbete inom den akademiska sfären som sysselsatte Knutsson. Redan 1936 blev han radions ombud i Uppsala. Som radioman blev han, när radions nöjesutbud behövde förnyas, främst känd som introduktör av frågesporten i Sverige. Den första frågesporten sändes från Stockholms nation i Uppsala den 1 december 1938. Den blev en succé av oanade mått och Knutssons skulle komma att syssla med den sortens program ända fram till 1970-talet. Det var program som kallades ABC för stora barn, Varsågod och knäck, Radiostafetten och Mannen som vet allt.
Via det sistnämnda programmet blev Einar Haglund, excentrisk överliggare från Uppsala, Allvetaren med hela svenska folket. Han ansågs omöjlig att göra svarslös i en frågetävling. Knutsson och Haglund blev ett radarpar som utnyttjade sin popularitet genom att bl a turnera landet runt på välgörenhetsföreställningar för att samla pengar till de krigsdrabbade nordiska grannländerna. Haglund är också förebild för en av katterna i Knutssons böcker: Murre från Skogstibble.
Unn Torell har med sin bok om Gösta Knutsson tecknat ett fullödigt porträtt av en säregen och under lång tid betydelsefull kulturpersonlighet. Tack vare idogt sökande i arkiven och goda kontakter med Erna Knutsson, har hon också lyckats skriva en bok om Gösta Knutssons mer okända och privata sidor. Boken - som även skall prisas för sitt behändiga format och sin fina layout - kommer utan tvekan att bli en ypperlig presentbok för alla Pelle Svanslös-fans och för alla som har anknytning till det akademiska Uppsala, där Knutsson hade en given plats. Den skildrar förvisso främst en enskild individ, men den är samtidigt ett intressant dokument över 1900-talets moderna mediesamhälle, där denne individ var en viktig aktör.

Pelles pappa i helfigur

Unn Torell tecknar med sin bok om Gösta Knutsson ett fullödigt porträtt av en säregen kulturpersonlighet, skriver Agneta Lilja.