En av svenska folkets eller i vart fall svenska mäns mest omtyckta hobbyer är sportfiske. Nu har det kommit en oerhört innehållsrik bok, Ekologi för fiskevård, där alla hundratusentals fritidsfiskare kan lära sig massor om sina bytesdjur och om de ekosystem som de ingår i och bidrar till att formge. Men man behöver sannerligen inte vara fiskeintresserad för att ha stort utbyte av denna bok som i själva verket är en grundlig och i bästa bemärkelse pedagogisk ekologibok, med sötvattnen i fokus.
All heder åt den långa raden kunniga skribenter, för att inte tala om redaktionen ledd av professor Lennart Persson vid Umeå universitet.
Märkliga är relationerna mellan olika fiskarter i samma ekosystem. Den ena arten påverkar den andra på många oväntade sätt och ofta synnerligen indirekt. Tillgången på olika slags näring kommer en och samma art att visa helt olika tillväxtmönster, beståndstäthet och stabilitet i olika sjöar.
En viktig faktor i fiskarnas värld är kannibalism: stora fiskar äter gärna små fiskar av samma art, vilket givetvis har konsekvenser för beståndens sammansättning. Likåldriga individer av samma art i samma vatten kan livnära sig på helt olika sätt och skilja sig tiofaldigt åt i kroppsvikt.
En av bokens huvuduppgifter är att lära sportfiskarna att ”adaptivt” förvalta den naturresurs de exploaterar. Ofta råder starkt skiljaktiga åsikter om hur detta ska ske. Det betonas att de bestämmelser som införs måste ha ”legitimitet” hos berörda parter. Men räcker det verkligen med regler som alla ändå följer?
Tveksamhet känns endast för ett enda kapitel, det som handlar om C&R, vilket står för ”catch & release” (”fånga & släpp”). För många sportfiskare är fiskandet en så obetvinglig lust att de ägnar sig åt att fånga även fiskar som de måste släppa tillbaka i vattnet. Skildringen av de skador som uppstår i en fisk som fastnat på en krok, dragits in till land och därefter avkrokats, är inte lämplig för läsare som har svårt för att stå ut med djurs lidande. En icke-sportfiskare, som recensenten, har svårt att förstå att C&R accepteras i dagens svenska djurskyddslagstiftning.