När Jorge Mario Bergoglio den 13 mars höll sitt första tal som påven Franciskus var vi många som direkt slogs av samma sak: den genuint ödmjuka framtoningen. Detta var ingen opersonlig eller auktoritär ledartyp, så kändes det, utan snarare en enkel medmänniska. När nu Bergoglios första år som påve börjar närma sig sitt slut har det där första intrycket bara befästs ytterligare.
Tidigare i höst publicerade en rad jesuittidskrifter, däribland Uppsalatidskriften Signum, en lång och ingående intervju med påven. I intervjun, som formar sig till ett öppenhjärtligt samtal mellan Bergoglio och utfrågaren Antonio Spadaro, kommer påvens ödmjuka inställning tydligt fram. Här berörs omdebatterade frågor inom kyrkan, som till exempel synen på homosexualitet och frånskilda omgifta. Utan att på något sätt gå ifrån kyrkans officiella hållning i dessa frågor, är Bergoglios sätt att tala om dem påtagligt varmt. Och långt ifrån dömande. Han säger till exempel: ”Säg mig, när Gud ser en homosexuell, ser han på den människan med kärlek eller avvisar han henne med ett fördömande? Vi måste alltid se människan.”
Kyrkans uppgift, tycks Bergoglio vilja säga, är inte att döma människor utan att hela deras sår. Vid ett tillfälle liknar han kyrkan vid ett fältsjukhus efter ett krigsslag. ”Man frågar inte en allvarligt sårad om han lider av för höga halter av kolesterol och blodsocker!”, säger han. ”Man förbinder hans sår, så att han inte förblöder.” En kyrka som tvärsäkert tror sig ha alla svaren är inte en kyrka som Bergoglio vill leda. Han säger: ”Om någon har svar på alla frågor, så är det ett bevis på att Gud inte är med honom.”
Nyligen kom även en bok ut där de predikningar som Bergoglio hållit under sin tid som påve samlats, i urval och översättning av Ylva-Kristina Sjöblom. Här blir en annan av Bergoglios sympatiska egenskaper tydlig: enkelheten. Påven framstår här som allt annat än en tung teolog. Predikningarna är klara och lättbegripliga, ofta med ett engagemang för de allra svagaste och mest utsatta i samhället. Han kan tala om en värld som är ”splittrad genom penninghunger”, samt be för de ansvariga inom ”ekonomi, politik och det sociala”; vi måste beskydda skapelsen och varandra.
”Behåll ert hopp!” heter boken med påvens predikningar. Med Franciskus på den heliga stolen är det inte svårt alls att känna sig hoppfull inför framtiden.