Moderaternas valförlust 2002 blev en katastrof. Partiledaren Bo Lundgren insåg att partiet måste förnyas. Men när frågan om omval av partiledaren blev aktuell tvingades han mot sin vilja att avgå. Ny partiledare blev Fredrik Reinfeldt, gruppledare och ekonomisk talesman och allmänt ansedd som en naturlig efterträdare.
I boken Ett partis fall och uppgång skildrar journalisten Anders Pihlblad, politisk reporter på TV4, den märkliga historien om hur moderaterna genomgick en total omgörning, vände ett katastrofalt nederlag till seger och hur regeringsmakten vanns. Han skildrar också hur alliansen med de fyra borgerliga partierna bildades. Bokens tonvikt ligger vid åren 2002 till 2006 men författaren skriver också kort något om tiden därefter.
Ett partis fall och uppgång innehåller inga nyheter för den som följt svensk politik under de här åren, men det är ändå fängslande att läsa om en märklig epok i svensk politisk historia. Det handlar om några yngre politiker som drevs av en gemensam vision om att totalt förvandla sitt parti och mot alla odds lyckades med det.
En förutsättning var förstås att Moderaterna var van vid att partiledningen tog de viktiga besluten. Det var långt ifrån alla partimedlemmar eller ens riksdagsledamöter som gillade vad den nya ledningen hade bestämt. Men deras invändningar var det ingen som lyssnade på. Och när det sedan gick så bra i valet 2006 tystnade kritiken.
En förutsättning för den enorma framgången var förstås att Fredrik Reinfeldt och hans gäng var helt eniga om den framtida inriktningen och hade gott om tid att förbereda sig. De detaljerade beskrivningarna av ledningens extremt noggranna förberedelser inför valet är intressant läsning. Det är lätt att tänka sig en socialdemokratisk parallell inför valet 2014.
Vad var det då som fick väljarna att satsa på Moderaterna? Anders Pihlblad har en rad trovärdiga förklaringar. Den viktigaste är förstås den nya politiska inriktningen: Moderaterna lämnade sin roll som höginkomsttagarnas parti. I stället drog man tydligt mot mitten för att bli ett ”parti för alla”. Anders Borg hade en enorm betydelse för framgången, menar författaren. Borg kompletterades av en rad skickliga ekonomer i partikansliet.
Partiledningen bestämde sig tidigt för att inte utmana facket, vilket gjorde det svårare för Socialdemokraterna att kritisera Moderaterna. Den borgerliga splittringen, som varit ett så stort handikapp tidigare, lyckades man övervinna genom kompromisser som gav alla någonting, även om Moderaterna dominerade stort. Partiet lyckades också skaffa en massa pengar på olika sätt. Numera, när man får så mycket pengar av staten, är partiet inte lika beroende av privata bidrag.
Ett partis fall och uppgång beskriver ett politiskt partis historia under ett avgörande skede. Anders Pihlblad tar inte ställning till politiken utan koncentrerar sig helt på en analys av själva skeendet. Det är en högst läsvärd bok för den politiskt intresserade.
Litteratur
Anders Pihlblad
Ett partis fall och uppgång
Natur & Kultur
Bäst: Lättläst och underhållande.
Sämst: Man saknar en analys av Moderaternas sjunkande siffror nu.