På kvinnornas sida i laglöst land

Enligt legenden spirar en växt som kallas "svenskört" i spåren där revolvermannen Swede har ridit fram. Han heter egentligen Jan Anderson, och har svenskt påbrå. Han är prisjägare, någon som mot belöning spårar upp och dödar efterlysta. Men det är få av guldgrävarna och nybyggarna i den amerikanska Mellanvästern som tror att Swede gör det för pengarnas skull. De betraktar honom som en hjälte, någon som kämpar mot ondskan, och i brev, sånger och tidningsnotiser berättar de om hans tapperhet, ädelmod och generositet.

Men det är inte alla som fruktar eller beundrar Swede. Tätt i hans spår följer de tre systrarna Steen, som också har svenskt påbrå. Swede har dödat deras pappa, och de är fast beslutna att hämnas. Men de har ingen brådska, utan gillrar med list och kallblodig förslagenhet fällor för de han älskar; hans föräldrar och flickvänner, och slutligen hans syster och hans son.

Det är kring dessa färgrika karaktärer som Pauline Wolff tvinnar handlingen i sin nya roman, Swede. Enligt baksidestexten har såväl den svenskättade revolvermannen Swede som systrarna Steen funnits i verklighet, men hur mycket av bokens handling som är uppdiktad är naturligtvis omöjligt att säga.
Wolffs nya roman skulle kunna beskrivas både som en hyllning till och en kritik av den klassiska vilda västernromanen och filmen. Precis som vi förväntar oss finns här en hjälte och ett gäng skurkar, samt en hel massa strävsamma nybyggare och immigranter som försöker skapa sig en bättre framtid i det karga, laglösa landet. Och hjälten har naturligtvis en vacker och oskuldsfull flicka som väntar på ranchen. Men Pauline Wolff vrider på genrens klichéer, så att det aldrig blir riktigt klart vem som egentligen är ond och god. Hjälten framstår som allt annat än ädelmodig och skurkarna är snarare offer än gärningsmän. Och den lojala fästmön visar sig varken vara särskilt trogen eller jungfrulig.

Det som framför allt gör boken så originell, och läsvärd, är systrarna Steen. Medan Swede är en på det hela taget stereotyp amerikansk revolverman är det omöjligt att placera de tre systrarna i något fack. I ena stunden är de oskuldsfulla barn som törstar efter ömhet, i nästa kallsinniga, beräknande förförerskor och psykopatiska mördare. De upphör aldrig att fascinera, och skapar associationer till den nordiska folktrons häxor och vittror, eller till bansheen i den irländska och skotska mytologin.
Stundom närmare sig porträttet av systrarna karikatyren, till exempel när de utan någon särskild känslorörelse utsätts för upprepade våldtäkter eller föder barn som de antingen gräver ned eller lämnar bort. Den som letar efter psykologisk realism hittar det inte i beskrivningen av systrarna Steen.

Men de är inte de enda karaktärerna vi möter i romanen, som består av en serie monologer, i vilka olika personer berättar om sina möten med Swede. Där finns till exempel de unga bondsönerna som rider ut med honom i hopp om att vinna ära och berömmelse, Swedes fästmö och hans älskade syster Katarina, som är gift med köpmannen Trager och med ambivalenta känslor uppfostrar Swedes son.
Däremot får vi aldrig veta vad Swede själv tänker eller känner, trots att det är han som är berättelsens nav. Också detta skulle kunna betraktas som en blinkning åt genrens konventioner; i populärkulturen betraktas västernhjälten utifrån, och förråder inte vad som rör sig i hans inre - utom möjligen genom en darrning i käkmusklerna. Men återigen bryter Pauline Wolff mot klichéerna och låter Swede gråta av rädsla och frustration när han hör de tre mördarsystrarna yla över prärien.
Denna kollektiva berättarform gör det möjligt för Pauline Wolff att teckna en bred och mångfasetterad bild av livet i de små nybyggarsamhällena i Mellanvästern vid 1800-talets slut, och hon gör det med inlevelse och naken realism. Det är smutsigt, rått, blodigt och våldsamt. Det är också en värld där allt sker på männens villkor. I det mer eller mindre laglösa vilda västern är kvinnorna fullständigt beroende av männen. Om en kvinna är ensam hemma är risken stor att hon blir mördad, och ger hon sig ut ensam får hon räkna med att bli våldtagen.
Det som börjar som en pastisch på den hårdkokta cowboyromanen formar sig långsamt till en stark skildring av kvinnors utsatthet, och systrarna Steen framstår allt mer som en personifikation av en kollektiv psykos; en förkroppsligad, furiös reaktion på det förtryck och de kränkningar som västerns kvinnor utsattes för. Swede är något så ovanligt som en feministisk stridsskrift i vilda västernromanens förklädnad. Och eftersom boken innerst handlar om män och kvinnor, förtryck och motstånd, får den en viss anknytning till vår egen tid.
Det är egensinnigt och engagerande, välskrivet, och allt igenom originellt. Och oerhört glädjande att Pauline Wolff fortsätter att gå sin egen väg.

På kvinnornas sida i laglöst land

Pauline Wolffs roman Swede är något så ovanligt som en feministisk stridsskrift i vilda västernromanens förklädnad, skriver Catrin Ormestad.