På kornet om vår tids livskänsla

Medan flytten av den tyska huvudstaden med ministerier och departement från Bonn till Berlin svarar för det kanske mest påtagliga färdmönstret i vårt södra grannland under senare år, beger sig paret Smutek åt det motsatta hållet i Juli Zehs i svensk översättning utgivna roman Leklust. Han, lärare i tyska och idrott, och hon, laboratorieassistent, förblir med sin polska bakgrund främmande fåglar i det nya hemlandets forna huvudstad. Samtidigt är de i hög grad representativa för många europeiska människoöden i dagens värld. Utan att höra hemma någonstans, hänvisade till varandra och vilsna i en civilisation där inte bara Gud och moralen är överspelade begrepp. Där allting annat också är osäkert och flytande utan någon fast punkt i sikte.

Juli Zeh är möjligen den mest begåvade av alla de författare som framträtt i Tyskland alltsedan murens fall och återföreningen. Det betyder också att hennes roman är den kanske allra intressantaste i det lands litteratur som ligger längst fram och leder utvecklingen i Europa just nu. För några år sedan kom hennes första roman i svensk översättning, Örn och ängel, som låter berätttelsen svepa över ett ett brett spektrum av ämnen. Från vår samtids totala devalvering av alla värden till den illusionslöshet och nihilism som är ett naturligt svar på ett sådant tillstånd. När Per Olov Enquist delade ut det första av det stipendium som inrättades i samband med den svenske författarens 70-årsdag 2004, tillföll det just Juli Zeh. Det man möjligen kan invända mot Örn och ängel är att den är lite lång. Kanske skulle man vid överförandet till svenska ha nöjt sig med den version av romanen som föreligger som ljudbok med texten nedkortad till hälften.

Också den nya romanen, Leklust, är en omfångsrik berättelse på över 500 sidor. Men nu önskar man snarare att den hade varit dubbelt så tjock. Det är svårt att tänka sig en bok som mera exakt färdas så nära vår tids livskänsla det över huvud taget går att komma och så utan omsvep fångar de subtilaste underströmmarna i dagens samhälle. Juli Zeh är inte bara en mera begåvad diktare än de flesta i den generation som föddes på 1970-talet. Hon har skrivit en av 2000-talets allra märkligaste böcker hittills. Och det på ett mäktigt språk fullt av bilder och poesi, konkret, sinnligt, exakt, flyhänt och smidigt, något som översättaren Christine Bredenkamp klarat av med glans.

Huvudperson i romanen är 14-åringen Ada, en superintellektuell, anarkistiskt lagd men också en i många stycken empatiskt begåvad ung människa, vars klarsyn och mognad i många fall överträffar dem som är flera gånger så gamla. Tillsammans med sin klasskamrat Alev, med delvis egyptiskt ursprung, iscensätter Ada ett förlopp på det gymnasium i Bonn där de bägge är elever, som skulle kunna kallas djupt tragiskt. För så vitt det var frågan om vanlig romanrealism. Men i stället handlar det snarare om en räcka episoder i hög grad öppna för en stimulerande filosofisk tolkning. Vad Juli Zeh är ute efter och med så stor framgång lyckas få pejling på, är den tomhet som kännetecknar glipan och mellanrummet mellan två tidsåldrar. Där all moral är satt ur spel. Den belägenhet som kännetecknar den situation där vi just nu befinner oss, i vår egen värld av i dag.

I likhet med den kvinnliga huvudpersonen är det en påhittig, klurig och uppfinningsrik författare som för ordet. Både i interiörerna från Ernst Bloch-gymnasiet bland lärare och elever och i överblickarna och närbilderna från de inblandades fritid. Särskilt nära kommer läsaren de bägge lärarna Höfi och Smutek. Den förre framstår som den siste företrädaren för ett humanistsläkte på utdöende med en bländande retorisk förmåga, där ironin har svårt att samsas med paradoxerna om vem som skall ha företräde. För Smuteks del är tillvaron ännu mera komplicerad. Han blir under handlingens gång utsatt för en konspiration och en subtil utpressning. Frågorna om ont och gott, om skuld, ansvar, människans valmöjligheter, lust och lycka intar en framträdande plats både i detta sammanhang och i romanen i övrigt. Över lag är Juli Zeh nästan jämlike med doktor Faust hos Goethe, till vilken hennes huvudperson i sin paktliknande relation med Alev för tankarna. Men också när det handlar om kunskaper och insikter i allt från matematik och kvantfysik till meteorologi, juridik, filosofi och litteraturvetenskap. Och på tal om det sistnämnda tillstår författaren utan omsvep sitt beroende av Robert Musil och dennes romanserie Mannen utan egenskaper.

På samma sätt som hos den österrikiske föregångaren saknar även människorna i Juli Zehs roman det mesta av sådant som vi åtminstone förr i världen ville kalla karaktärsattribut. I stället har den moderna spelteorin tagit över som en förklaringsmodell till de medverkandes göranden och låtanden. Och i dessa senare sammanhang är hennes bok inte så lite en roman om vardagsondskans mekanismer och anatomi. Det är även här som leklusten i romantiteln intar en framskjuten plats både som en ursprunglig drift och som en för det mesta destruktiv stämningsförhöjare undan den alldagliga ledan. Ada har hittat sitt eget och personliga sätt att hantera sitt inre tryck. Det sker genom hon ikläder sig gympaskorna och springer den ena rundan efter den andra. Samtidigt är detta även en del av en hel livsstil som utesluter alla eftergifter till omgivningens flockbeteenden. Och den inre styrka som härvidlag kommer till uttryck har lika mycket med en intellektuell förmåga av ovanligt slag, ett sakligt genomskådande av alltings intighet som med en orubblig självbild att göra.

På så sätt framträder Ada, liksom hennes vän Alev, på ett plan som personifikationer av olika tankemönster och sätt att utforma slutledningar. Även om de samtidigt är människor mer än nog av kött och blod, inbegripna i levandets alla former och med livets alla övliga kännetecken. Den som i så fall av alla och allra mest synliggör en utveckling är läraren Smutek. Hela hans uppenbarelse i romanen handlar om en gripande väg från djupaste förnedring till en upplevelse av människovärde och självrespekt. Här rymmer bokens sitt kanske allra mest trösterika budskap. Det finns skillnader mellan vad som är rätt eller fel, gott eller ont också i den västerländska civilisation där annars de flesta moralbegrepp reducerats till tomt ekande ord, beroende av vem som för tillfället har initiativet eller makten. Allt är inte helt nattsvart. Trots att de stora frågorna om värde, innehåll och mening både på det personliga planet och i samhället i övrigt devalverats så långt att ingenting återstår. Juli Zeh har läst och kan sin Nietzsche och är väl förtrogen med dennes tankar om livsvillkoren i en värld där Gud är död. Men även denna överbyggnad förutan är hon av egen kraft så klok, beläst och så full av mänsklig erfarenhet, skarpsinne och formuleringsförmåga att man baxnar. Leklust är lika mycket en bok att läsa som att leva med. Länge.

På kornet om vår tids livskänsla

Juli Zehs roman Leklust handlar om underströmmarna i dagens samhälle och är så full av mänsklig erfarenhet och formuleringsförmåga att man baxnar, skriver Bo-Ingvar Kollberg.