På kollisionskurs med poesin

Det finns något vackert och suggestivt i att balansera mellan att skriva utan att det blir bögigt och samtidigt vilja uttrycka allt det stora i vardagens små detaljer, skriver Andreas Jakobsson om Mattias Alkbergs poesi.

Litteratur2012-01-26 10:59
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

I höstens intervju med Mattias Alkberg i tidningen Sonic berättade han bland annat hur norrländska poeter måste stålsätta sig för att inte knäckas av knapsu-stämpeln som poesin har i Norrbotten. Att skriva poesi är förmodligen det som anses mest fjolligt av alla konstformer. I Era svin, som kommer ut i dag och som är musikartisten, poeten och journalisten Mattias Alkbergs femte diktsamling, kan man också se hur han hela tiden brottas med sin egen obekvämhet med att arbeta med ett poetiskt uttryck. Hur han mitt i en dikt liksom kan vakna till med ett ryck och inse hur fånigt hela grejen är. Som i den långa dikten Det fanns inga ingångar.

Jag tänker på dig och hur du kan

se så där intresserad ut

När jag berättar något

Hur larvigt som helst

Men jag känner att det är för

att det är jag

Att jag berättar för dig

Att du lyssnar intresserat och uppmärksamt

Värsta skiten egentligen

Man tänker sig lätt att förbehåll och rädsla för att hänge sig åt något fullt ut ska vara en nackdel, kanske särskilt för en poet som enligt tradition offrar allt för något som ger knappt ger något tillbaka till sin skapare utom det han själv skapat. Men Era svin visar att det kan vara en styrka också. Det finns något vackert och suggestivt i att balansera mellan att skriva utan att det blir bögigt och samtidigt vilja uttrycka allt det stora i vardagens små detaljer som torkade ostbitar på bordet eller det lilla i storheter som himlafenomen.

I Era svin blandas kärlekar, tankar om att vara hund och äta sin egen skit, livets futtighet, livets storhet, bag in box-vin, brottningsmatcher med språket, samhällskritik, utbrott mot alkade tjejers idiotiska pojkvänner och väder. Det är ofta ett medvetet fult språk som ibland blir snyggt genom sammanhanget. Allt i en strävan efter att skriva text ”som känns/Som barns dödsannonser”. Några gånger lyckas han med det. Rader som nakna tränger fram ur all fultext, antipoesi och garderingar och struntar i om det går att skriva poesi som även norrländska machomän kan acceptera om de skulle förmås att öppna en diktsamling.

Fotnot: I morgon, fredag, spelar Mattias Alkberg på Katalin i Uppsala.

LITTERATUR

Mattias Alkberg

Era svin

(Wahlström & Widstrand)

Bäst: Programförklaringsdikten Det fanns inga öppningar.

Sämst: Språkleksdikten Kråkor.