På jakt efter tidstjuvarna

En ny bok:Bodil Jönsson: Vunnet och försvunnet (Brombergs)Har du KAKOLL? Har du KASAM? Fyndiga förkortningar och formler är en pedagogisk specialitet för Bodil Jönsson. I hennes bok Vunnet och försvunnet ska ovanstående läsas som känslan av kontroll och känslan av sammanhang. Jag tycker nog att det varit en poäng att hålla sig till det. VKK är lika med värde kontra kostnad och ska få oss att fundera över våra prioriteringar.I sak är det ändå en oändligt viktig diskussion Bodil Jönsson vill föra.Teknikens alla landvinningar som ska spara tid åt oss, blir ofta "kontraproduktiva", de kan användas så att de motverkar sitt syfte. När turbofarten blir normalfart, när "planer­ingen" inskränker sig till att klämma in mer, mer ochännu mer på agendan och när "ställtidens" reflektion och slutsatser inte längre är "arbete", då är vi illa ute. Förberedelser ger nämligen utdelning av annat slag än ren schemaläggning.Den tekniska färdigheten förväxlas ofta med det vi ska ha den till — och vi tappar kunskap och överblick. Den mångbesjungna "framförhållningen" går åt fanders medan vi i evig rundgång försöker administrera bort problemen i ett skenande arbetsliv. Det är då vi blir sjuka, en kader av kaotiska psyken som försöker hålla sig "på banan" och behålla kontrollen. Men att "ha koll" betyder inte att ha kunskap. Information kan leda till kunskap. Om vi får tid att sålla och värdera. Annars hamnar vi i en pseudo- och pratkultur.Samtalet har blivit skvalEnligt Bodil Jönsson är vi redan där. "Hur gick det till när den timslånga söndagsföreläsningen, förberedd i veckor, ersattes med "ring så pratar vi"? Hur gick det till när massmedierna blev så totaldominerade av ögonblickets snabba, genast glömda fladder och pladder, av delar utan helheter?"Jönsson förringar inte småpratets betydelse. Det får oss att bekräfta varandra. "Just därför blir det så alldeles fel när pratet görs om till ett tidsutfyllande skval med andra människor som tittare och lyssnare."Vi behöver en omlärningsprocess. Den kommer att kräva tid, mycket tid, som står i proportion till all den tid det tagit "för både människor och kultur att förvärva all denna stress".Den simultankapacitet som brukar tillskrivas kvinnor må ha varit en enorm styrka i ett förgånget samhälle. Nu kan den i stället få oss att tänja gränserna för vad som är fysiskt och psykiskt möjligt ända in i katastrofen. Bodil Jönsson pläderar för "förändringsskyddade rum" och ett nytt ledarskap "som klarar av att ta in att den nu rådande höga sjukfrånvaron och förtidspensioneringen är ett svar från människorna på vad de inte tål". Och hon gör ett tankeexperiment: "Tänk om vi har skapat denna nya sköna värld för att alla skall kunna få all denna frihet, all denna möjlighet att göra karriär, all denna flexibilitet mellan hem och arbete medan det i själva verket bara är en liten grupp på 15 procent som vill ha det så ?"I så fall, menar författaren är vi utsatta för ett kraftigt utslag av tankeimperialism.Ja, tänk! Och tänk om det inte är fråga om att den så kallade eliten helt altruistiskt vill "unna" oss alla att få uppleva den skenande acceleration den själv lever högt på. Utan helt enkelt en fråga om makt. Och pengar. Bortsett från denna genomgående och välvilliga naivitet är det mer än intressant att en forskare och stor entusiast inom just teknikens område ser varningslamporna blinka och är beredd att tala högt om det.Språklig slapphetDesto tråkigare därför att Bodil Jönsson i sin jakt på "tidstjuvar" och systemfel själv faller in i den bråttommentalitet och pratighet hon kritiserar. Hennes hördududuspråk må syfta till folklighet men känns mest som en klapp på huvudet. Slappa och glappa formuleringar ("skäl till varför", "orsak till varför") skorrar falskt i öronen. Erbarmligt tröttsam blir också förtjusningen i förkortningar och formler som inte har någon annan funktion i sammanhanget än att placera varje tanke i en pedagogisk liten ask. Effekten kan bli rent parodisk.