På jakt efter tidsandan

Normalt går det en ganska djup klyfta mellan deckare och "vanlig" skönlitteratur. Medan brott och deras uppklarande och följder mycket väl kan ingå som en del av motivet i en seriös roman är de det helt dominerande i de traditionella detektivromanerna, som också skrivs och läses med mer exklusivt spännings- och underhållningssyfte. Men det finns gränsfall. Ett sådant är Uppsalaförfattaren Ulla Bolinders serie utpräglade kriminalromaner med den påhittade journalisten David Weber som mellanhand mellan polisens förhör, vittnena och den som vanligt mordgåtenyfikne läsaren.

Den nu utkomna tredje boken i serien, Intrång, följer i berättarteknik och stil tydligt de båda tidigare, Utsaga och Gärningsman. Här har en halvförsupen frånskild pedofil mördats, och de röster som med viss redigering kommer till tals är misstänkta bekanta och grannar, fundersamma kriminalare, utsatta småbarn och knarkande tonåringar. Uppläggningen ger historien en starkt dokumentär ton, även om fiktionen att en journalist har tillgång till och ungefär som en polis går i egen närkamp med alla inblandade inte är alldeles trovärdig.
Det här greppet ger ändå Bolinder en chans att på en gång ge en sociologisk rundmålning av samhällets baksidor - som skulle kunna vara Uppsalas - och i viss mån kommentera tendenser till ökad gängkriminalitet, våld mot kvinnor och segregering.

Polisarbetet, med vittnesförhör och konfrontationer, verkar sakkunnigt skildrat och leder osökt misstankarna mot den ena efter den andra suspekta individen. Problemen med förhör av utsatta barn blir rätt väl belysta; balansgången mellan ledande och alltför vaga frågor är förstås besvärlig. Som i många andra deckare är det förstås nästan otroligt många som just mordnatten råkat ha ärende till offrets hus (suparbroder, en vanlig inbrottstjuv, en mamma till ett pedofiloffer etc). Men i skildringen av mer eller mindre urspårade personer är Bolinder nyanserad och psykologiskt lyhörd. Den till mordet -eller snarare dödsmisshandeln - skyldiga har en överraskande men intressant och tankeväckande bakgrund. Otäckast är kanske mordoffrets kriminelle, drogande och cyniske son, en möjligen alltför typisk produkt av dåliga trender i tiden.

Just tidsandan fångar Bolinder en del av, alltifrån främlingsfientliga grannar och mobilberoende tonårstjejer till porrdatorgubbar, mobbare och desillusionerat mediefolk. "David Weber" kan nog antas vara i stort sett Bolinders alter ego. Själva fokuseringen på vad mentaliteten i media gör med suggestibla ungdomar är välmotiverad; när 12-åringar som nyss i Borås grips för våldtäktsförsök måste en del av förklaringen ligga i det som luddigt kan kallas tidsandan. Som brobyggare mellan den debatten och spänningsdeckarnas värld fyller Ulla Bolinder en viktig funktion.

På jakt efter tidsandan

Uppsalaförfattaren Ulla Bolinder fångar tidsandan. Nya boken Intrång är inte helt trovärdig, men fyller en viktig funktion, skriver Tore Winqvist.