Det är en massiv volym av mycket personligt formulerad prosa på inemot 400 sidor. I framställningen varvas hårda kunskaper, spekulationer och skönlitterära citat med berättelser och ”lyriska” texter ur hans egen fatabur. Han redovisar skilda åsikter och påståenden från utomvetenskapliga källor men betonar samtidigt det fåfänga och överspelade i ”romantikernas förhoppning om att livets material skulle följa andra lagar än den oorganiska materien”. I akt och mening att underlätta förståelsen använder Sjöström här och var uttryckssätt och liknelser som emellertid kan ge läsaren ett intryck av att de historiska förlopp han beskriver haft inslag av planmässighet och förutbestämmelse. Tydligast syns detta inom de evolutionsbiologiska avsnitten, där Sjöström naturligtvis inte är lika väl insatt som inom sina specialområden.
Boken innehåller påståenden som väcker förvåning och som skulle behöva stödjas genom konkreta källhänvisningar. Exempelvis att regnskogen skulle vara det ”äldsta ekosystemet”, att människorna i Sydamerika saknade ”kultur” tills ”den vite mannen” anlände eller att ”vi är beroende av alla organismer som lever på denna jord”. Tyvärr är bokens referenslista synnerligen kort och dessutom slarvig.
Dagens naturvetenskap omfattar ett så enormt fält att ingen kan vara hemmastadd i alla dess hörn och kanter. Sjöström gör ett dristigt försök att ge oss en, om icke allomfattande, så dock vittfamnande presentation av dess ståndpunkter och idéer. Dristighet är en dygd, inte tu tal om den saken, men bör som andra dygder njutas med måtta. Han hade utan tvivel vunnit på att begränsa sitt ämnesområde och att för säkerhets skull låta specialister från olika vetenskapsområden i förväg granska manuset.