På jakt efter det förflutna

Ofta tycks det vara ett fysiskt föremål eller en till synes obetydlig sinnesförnimmelse som triggar i gång minnet och öppnar portarna till det förflutnas vidsträckta vildmarker. Litteraturhistoriens mest klassiska exempel på detta är självfallet Prousts berömda madeleinekaka doppad i lindblomste, som får den väldiga romansvitens berättare att ge sig ut på en ovanligt segdragen spaning efter den tid som flytt.

I Edmund de Waals personliga släktkrönika, som ska visa sig ha avgörande beröringspunkter med just Prousts storverk, är det en samling japanska miniatyrfigurer, så kallade netsuker, som fungerar som den retning vilken får författarens historietarm att knorra som aldrig förr. Som vore han en övernitisk expert från SVT:s Antikrundan spårar de Waal dessa små skulpturers resa genom den egna släktens både fascinerande och tragiska historia.

Boken tar sin början i Tokyo under tidigt 1990-tal där de Waal, egentligen berömd keramiker till yrket, befinner sig på en stipendieresa. I Tokyo finns också grandonkeln Iggie av vilken de Waal ärver de små japanska konstföremålen, 264 till antalet, gjorda i trä, elfenben och metall. Detta blir den första ansatsen till den djupdykning i den judiska släktens skiftande öden som de Waal sedan genomför. Han berättar om den stormförmögna familjen Ephrussi och hur netsukerna vandrar mellan dess medlemmar, från Paris, via Wien, för att tillsist hamna i Tokyo.

Det är i det sena 1800-talets Paris som esteten och konstkritikern Charles Ephrussi börjar samla på de på den tiden så moderiktiga små figurerna. I detta fin de siécle-Paris lever Charles i en genomestetiserad och upphöjd överklasstillvaro. Han umgås med Renoir, Degas och Proust. Det visar sig att Charles i själva verket stått modell för huvudpersonen Swann i den senares redan nämnda mastodontverk. Det är onekligen en fängslande livshistoria som de Waal med noggrannhet och en tilltagande storögd nyfikenhet upptäcker.

När Charles väljer att skänka netsukerna som bröllopsgåva till kusinen Viktor hamnar samlingen så småningom i det överdådiga Palais Ephrussi vid hörnet av Ringstrasse och Schottengasse i det habsburgska Wien. Här tar på allvar den historia som hela tiden löper parallellt med släktens på allvar sin början - den om den så djupt rotade europeiska antisemitismen, som i och med nazismen slår ut i full, fasanväckande, blomning. Sedan kommer så Anschluss, nazisterna intar Österrike, och familjen tvingas fly. Släktingarna, och således även netsukerna, sprids ut över världen.

Det är ett ovanligt inspirerat släktforskningsprojekt som de Waal rott i land. Han lyckas på ett imponerande sätt fånga det stora i det lilla, skildra omvälvande historiska skeenden speglat i den egna familjeberättelsen. Det är sällan som en historisk framställning får det förflutna att kännas så levande, så absolut närvarande. Ack, om skolans historielektioner hade varit lika medryckande och rörande.