Mänskligheten är inte som alla andra arter i naturen, skrev den franska filosofen Simone de Beauvoir i Det andra könet. "Mänskligheten strävar inte efter att bestå som art, dess mål är inte stillaståendet, den strävar efter att överskrida sig."
Kanske är det denna strävan efter självöverskridande som har gett näring till människans dröm att flyga. I boken Drömmar om lufthavet - berättelsen om en kvinnlig flygare gör Gösta Arvastson en djupdykning i människans flygdrömmar. Han utgår ifrån flygaren Hedvig Nordvalls dagböcker och skildrar jakten efter en dröm i 1930-talets Sverige.
Hedvig föddes på 1910-talet på den gotländska landsbygden. Som barn till lantbrukare hade hon förväntningar på sig att stanna kvar och ta hand om gården. Men Hedvig hade en annan dröm - drömmen att flyga och "komma dit du icke är" - som hon bestämde sig för att förverkliga.
Mot sina föräldrars vilja lämnade hon Gotland och åkte till flygarskolan på Hammars kullar utanför Ystad. Greven Douglas Hamilton som drev skolan anställde henne och snart blev hon skolans mekaniker, lärare och sekreterare.
Vägen till flygcertifikatet visade sig emellertid vara lång och vindlande. Hedvig fick visserligen flyga men skolan var inte riktigt vad den verkade vara vid första anblicken. Ingen kunde få flygcertifikat efter att ha genomgått en utbildning där. Dessutom misskötte greven skolan och hamnade ständigt i klammeri med rättvisan.
Trots alla grevens tillkortakommanden var Hedvig lojal mot honom. Hon såg honom som en bohem, en fri ande som gick på utkanten av lagen och alltid klarade sig. Hon speglade sig i honom och hans vilja att leva efter egna regler.
Greven och Hedvig hade mycket gemensamt, men det fanns en väsentlig skillnad mellan dem. Greven hade, tack vare sitt kön och sin klasstillhörighet, privilegier som Hedvig inte ens kunde drömma om. Visserligen kunde hon relatera till hans frihetslängtan, men hennes spegling i honom gjorde henne ironiskt nog till en bricka i hans spel. Det var hon som vittnade till hans fördel vid rättegångar och det var hon som servade flygplanet och vaktade det på nätterna när han flög runt i Sverige i ännu ett försök att fly från rättvisan.
Trots allt höll Hedvig fast vid drömmen "att komma dit du icke är", men illusionen varade inte länge. Skolan slogs i spillror 1936 och efter ett hårt år i Malmö fick hon en efterlängtad anställning i Bulltofta. Men efter krigets utbrott tvingades hon sluta och flög aldrig mer.
Genom Hedvigs ögon beskriver Arvastson en turbulent tid i Sverige och en människas vilja att gå sin egen väg, mot alla odds. Och även om Arvastson inte reflekterar över det, visar Hedvigs historia att jakten efter en dröm kan få människan att underordna sig just de konventioner som hon tror att hon bryter mot.
Så vad hände med Hedvigs dröm efter den sista flygningen? Arvastson ger inget svar, utan konstaterar att "Landet Någonstans ligger kvar hos var och en som söker sina illusoriska vingar".