På hemliga vägar till Sverige

Zulmay Afzali är 30 år, är född i Afghanistan och har uppehållstillstånd i Sverige. Han har nu skrivit sina memoarer, en mycket lättläst bok. Trots sin ringa ålder har han upplevt flera dramatiska händelser än de flesta.

Hans pappa polisen mördades innan Zulmay var född, när hans mamma var gravid. Vid 14 års ålder skulle han bestämma om hans mamma fick gifta om sig. Han sa ja, trots att han verkligen älskade sin mamma och var beroende av henne. Han fick stanna kvar hos morföräldrarna medan mamman flyttade till sin nya make.

Som nybakad akademiker fick han höga poster i regeringskansliet i Afghanistan. När han jobbade för ministern på det departement som hade hand om narkotikafrågor fick han övertygande bevis för att presidentens bror var djupt inblandad i knarkhandeln. Han talade med sin minister som tog saken på största allvar och lovade att ta upp den i regeringen. Resultat? Ministern sparkades och Zulmay Afzali utsattes för två olika mordförsök. Det var dags att fly.

På hemliga vägar kom han till Sverige och inkvarterades på en flyktingförläggning där han fick stanna i nio månader innan han beviljades uppehållstillstånd. Han skriver om sin förvåning när han upptäckte att nästan alla på förläggningen ljög för att få asyl. Många avslöjades av Migrationsverket, men många lyckades få asyl, varav ett antal yrkeskriminella.

Somliga berättade själva för honom om sina lögner, andra kände han till hemifrån. Zulmay Afzali anser att det uppenbarligen är alldeles för lätt att missbruka asylrätten. Han tror till och med att somliga anställda på Migrationsverket av medlidande ibland låtsades tro på lögnerna.

Så Zulmay Afzali började skriva artiklar på nätet, berättar han, där han framförde sin åsikt att Migrationsverket släpper in åtskilliga som ljugit utan att ha asylskäl. Han hade ju onekligen haft insyn i processen.

Effekten blev förstås att han utmålades som islamofob – trots att han själv var utövande muslim - att han var rasist och annat värre som inte går att trycka. Men beskrivningen av hans tidigare liv visar att han är en person som inte ger upp.

Det är inte så vanligt att flyktingar från fattiga länder skriver böcker. Den här boken ger intressanta inblickar i en åtminstone för mig helt främmande värld.