Överraskningarnas författarskap

"Kan jag få en korv med bröd? Ska det vara med bröd? Nej tack." Några repliker ur Bertil Petterssons radiosketch Korven från 1961 som sändes i det omtalade och framgångsrika humorprogrammet Blå Tummen. I det stod Pettersson, tillsammans med kollegan Lasse O'Månsson, för lustifikationerna. "Ingen senap heller? Jo, på brödet." Så fick den svenska absurda, sjuka, svarta humorn sitt genombrott i Sverige.

Pettersson är också författare, han har givit ut mer än fyrtiofem böcker - lyrik, prosadikter och kortprosa. 1958 debuterade han med diktsamlingen Utkast. I boken Haverier (2006) berättar han om de bokprojekt som aldrig gavs ut. Det är guide in i ett egensinnigt och säreget författarskap.
Det verkar som om Pettersson jämt har varit på jakt efter en ny litterär form. Han har experimenterat med att göra tabeller, spränga prosa, delat upp texterna i ord och skrivit dem i alfabetisk ordning. Dessutom tycks han alltid ha haft ett bokprojekt på gång. Ofta har det varit ambitiösa och arbetsamma planer. Några av idéerna känns dock inte alls så märkliga, Pettersson har bara varit lite före sin tid.

Det finns en stor fascination för språket och dess möjligheter i Petterssons texter. Ofta med humoristiska knorrar. I boken Att hitta vilse snedsprång i litteraturen från 2001 tittar författaren närmare på pekoralen i ett tjugotal svenska författarskap. Men fascinationen handlar inte bara om avsikt eller temperament utan också mycket om form. Ett exempel på det är boken Vedbärerskan som kom 2004. Pettersson upprepar samma dikt ett femtiotal gånger men varje gång har den olika titel. Det är en intressant idé, men kanske lite för lite att göra en hel samling på.
En bok med självbiografisk karaktär har fått det geniala namnet Om allting, bland annat - eller en tid i Danmark (1997). I den får författaren det att låta som om han sitter i Danmark, där hans fru arbetar, och fördriver tiden med att inte göra någonting. Under tiden berättar han om sig själv och de sammanhang han ingått i.
1971 kom Berättelser kring slentrianen, en humoristisk text som driver med vetenskapen.

Varje bok är en del i ett omfångsrikt och mångskiftande författarskap. Ibland är det allvar, ofta är det humor. Den nu utkomna Livsryckningar är en samling korta svarta bagateller. Det handlar om åldrandet och dess vedermödor.

I badrummet:
när jag står ansikte mot ansikte med mig
har jag liksom utseendet emot mig.

Visst det är småkul och sjuk humor, lite torftigt fyndigt. Pettersson behandlar döden och åldrandet osentimentalt. Man säger: det var inte kul men sedan ler man lite i alla fall. Ibland tar han parti för pensionären, ibland emot.

"Och vad vill du att det ska stå på din gravsten?"
"Stå inte på min gravsten. Gör som jag: gå bort"

Några är korta dikter, ja eller visdomsord, små insikter om åldrandet.

Dagarna går allt hastigare,
tiden svinner i väg.
Mina minuter är numera
bara fyrtiosju sekunder.

Livsryckningarna tillhör inte det bästa Pettersson skrivit. Det intressanta blir att försöka lista ut varför han ger ut en sådan här bok - varför en författare med så många böcker ger sig in i att ge ut en tematisk text, med det lite käcka temat åldrandet som är tänkt som en presentbok. Misströstande över poesin som uttrycksmedel? Jag vet inte. Vad jag vet är att Petterssons författarskap som helhet är intressant. Det har kommit många bra och läsvärda böcker från hans penna också på senare år. Dessutom kommer det under våren ytterligare en ny bok, på ett annat förlag.
En sak är säker: Bertil Peterssons författarskap är fullt av överraskningar och förtjänar uppmärksamhet.

Överraskningarnas författarskap

Bertil Petterssons författarskap sjuder av liv, skriver Magnus Dahlérus.