Överflödigt om Sahlin

Varför ger man ännu en gång ut en bok om socialdemokraterna i 1994 års valrörelse? Jag kan i det här fallet bara tänka mig en förklaring: Varmt troende socialdemokrater ska än en gång få känna triumfen över en fantastisk valseger och en krossad borgerlig regering. Så ska det bli 2010!

Författaren själv, Håkan A Bengtsson, motiverar utgivningen med att det så vitt han vet inte skrivits en bok om något valhögkvarter inifrån. Han fick faktiskt sitta med där den sista månaden före valet. Men det är en mycket inkännande betraktare. Han skriver ungefär som en sportreporter som fått vara med i omklädningsrummet hos favoritlaget.

Mona Sahlin tur och retur handlar inte så mycket om Mona Sahlin, trots att hon var partisekreterare i valrörelsen 1994. Den handlar om det socialdemokratiska valhögkvarteret, om stressen, förhoppningarna, besvikelserna men framför allt om taktiksnacket. Ska Carlsson ta debatten? Nej, låt Mona ta den. Vi ligger lågt med egna besked fram till valmanifestet så kommer debatten då att handla om våra frågor. Och mycket mer i den stilen. Någon politisk analys är det absolut inte fråga om. I skildringen finns inga överraskningar. Just så där tror man att det går till på ett valhögkvarter.

Efter 239 sidor om valhögkvarteret kommer så ett avsnitt på 15 sidor om det som hände Mona Sahlin efter valrörelsen 1994: Mona Sahlin som kronprinsessa och sannolik arvtagare till statsministerposten. Den så kallade Toblerone-affären, som sannerligen handlade om betydligt mer pengar än en chokladkaka. Mona Sahlins så kallade time-out. Hennes återkomst som minister på olika poster i Göran Perssons skugga. Hennes inte så goda relationer med statsministern. Hans avgång efter valet 2006 och diskussionerna inom socialdemokratin om efterträdare.

Favoriten Morgot Wallströms nej, nej också från Carin Jämtin och Ulrica Messing och så blev det Mona Sahlin. Hennes dåliga relationer med Pär Nuder och hans avgång som finanspolitisk talesman. Efter allt detta är Mona Sahlin sannolikt en helt annan person än 1994. Och 15 sidor räcker definitivt inte för någon djuplodande skildring av dagens Mona Sahlin.
Nej, den här boken behövs inte. Säkert har vi mycket bättre böcker om Mona Sahlin att vänta framöver.

Överflödigt om Sahlin

Håkan A. Bengtsson skriver om Mona Sahlin och det socialdemokratiska segerruset vid valet 1994. Tyvärr lyser all analys med sin frånvaro, konstaterar Gunvor Hildén.