Överdängare i det understuckna

Alla Uppsalaförfattare har ett särskilt förhållande till djur. Allra mest till kattor. Och här intar, som bekant, Gösta Knutsson tätplatsen med Lilian och Karl G Fredriksson som god tvåa. Även Håkan Nesser vill nog bli antecknad på närvarolistan, eftersom han gärna uppträder på bild tillsammans med katten Bofur.Nu sällar sig också artisten, forskaren och stå upp-komikern Lasse Eriksson till denna skara. Hans bok nu på försommaren heter kort och gott Djur — inom och utom oss. Det är en titel helt i överensstämmelse med den kluriga ochunderfundiga humor som blivit Erikssons varumärke framför andra.KattpassionÄven Eriksson är kattvän och kattägare. Denna passion har lämnat flera spår i hans kåserisamling. Även om att kalla en katt för Missan kan tyckas lite fantasilöst. Men därutöver behandlar han djuren i många andra bemärkelser. Både där de förekommer i naturen, i psyket, i språket, på banken eller t o m i underbyxorna. Det sistnämnda är dock ett undantagsfall.Huruvida den egna hustrun skall räknas till den animala sfären, blir väl inte helt utrett. Men under skeendets gång förekommer hon vid flera tillfällen, bl a i samband med en snarknatt, och då oftast benämnd psykoterapeuten. Likaså platsar en av författarens söner i dessa prosastycken. Det är i egenskap av djurrättsaktivist.GodbitarLasse Eriksson förtäljer i sin bok godbitar ur det egna minnets fatabur som då han under ett tidigt skede av sitt liv bedrev verksamhet som fjärilstämjare. Vid något senare tillfälle är han tillsammans med komikerkollegerna Ronny Eriksson och Paul Kessel på utflykt i London. Dessemellan för han till torgs en affärsidé från hemlandskapet Norrbotten och den insjö som förser Piteälven med vatten. Dessvärre visade sig uppslaget vara överhettat och kyldes därför också ner vid mötet med verkligheten.Att Norrland över lag utgör en viktig provins för författaren har framgått vid åtskilliga tillfällen. Den här gången är bl a möten med älgar förlagda dit liksom några fiskehistorier. Det brukar förhålla sig lite si och så med sanningshalten, när exempel på det sistnämnda är i omlopp. Och det gäller nog också här. Riktigt intressant är det annars när Eriksson berättar om utbyggnaden av telefonnätet i den norrländska obygden. Telefonstolparnas farlighet och den sång som uppstår när vinden viner i trådarna för onekligen tankarna till ett centralt motiv i PO Enquists pjäs I lodjurets timma.K-märkta matgästerNär Uppsala är på tal förekommer där såväl den k-märkta Kungsgrillen som dess lika k-märkta matgäster. En och annan skröna hinns också med och därtill ett samtal om osynliga makthavare i 50-årsåldern. Knappast kunde man tro att den legendomspunne filosofiprofessorn Anders Karitz skulle dyka upp i en bok av det här slaget. Men för Lasse Eriksson tycks ingenting vara omöjligt. Även om han borde veta bättre, att Werner Aspenströms fru heter Signe och ingenting annat. Eller att Mattias Klum bör få sitt förnamn rätt­stavat.Här och var har kåserisamlingen prytts med teckningar. Att de tillhör författarens egenhändiga produktion är lätt att se. Däremot framgår inte om de möjligen härrör från skolåren på lågstadiet. Bland bokens allra märkligaste iakttagelser i samband med djur ingår annars uppgiften om nysande fåg­lar intill Väddö kanal. Det måste tveklöst sägas vara ett strå vassare än de vita örnar som uppträder i Stig Grybes välkända monolog.Skriver mellan radernaMen sådan är han, Lasse Eriksson, i en bok där upphovsmannen inte minst visar sig vara en överdängare på att först helt tappa tråden, för att sedan så småningom hitta rätt på den igen. Man läser och lär sig att till sist hitta poängen. Vilket kan ta en stund, eftersom författaren gärna skriver mellan raderna eller använder en understucken form. Men så dyker den upp. Styrkt av sin upptäckt skyndar man genast vidare till nästa avsnitt. Och till nästa.