Ovärderligt om den tid som flytt
Ett representativt urval av Sune Jonssons fotografiska livsverk har samlats i en ny volym med den poetiska titeln Och tiden blir ett förunderligt ting, skriver Cristina Karlstam.
Nyåker 1960.
Foto: Sune Jonsson
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Album är nu slutsåld och samtidigt har Sune Jonssons konstnärskap åter aktualiserats, inte minst genom den stora utställning som förra året arrangerades i Kulturhuset i Stockholm. Där mötte Jonssons fotografi amerikanen Walker Evans, ett möte som inte utföll till svenskens nackdel.
Syftet med utställningen var enligt arrangörerna att rädda Sune Jonssons konstnärskap undan glömskan - en vällovlig avsikt som dock torde vara ganska överflödiig. Sune Jonsson är i dag ett aktat och känt namn också utanför vårt lands gränser. Och många av hans bilder har närmast fått ikonstatus och ingår i vår bildkanon.
Men minnet är som bekant kort, och när Västerbottens läns Hembygdsförbund nu ger ut ännu en bok med Sune Jonssons fotografi är det givetvis en välkommen produkt. Den här gången har man valt att utforma boken som en häftad katalog av det slag som brukar utges i samband med större utställningar (något som dessvärre fattades vid den ovan nämnda utställningen på Kulturhuset). Bildvalet denna gång, enbart svartvita fotografier, är koncentrerat kring Jonssons fotografier av människor och landskap. Flera av bilderna har tidigare inte publicerats i bokform.
Precis som i Album svarar Gunnar Balgård för texten i den nya boken som fått titeln Och tiden blir ett förunderligt ting, ett citat av Sune Jonsson själv. Fotokonstnären Sune Jonsson är ju även en betydande ordkonstnär med flera boktitlar på sin meritlista.
Det som gav extra krydda åt bilderna i Album var fotografens egna bildtexter som gav ytterligare dignitet åt bilderna. Sådana texter saknas i den nya boken, där förre chefen för Västerbottens läns museum, Per-Uno Ågren, svarar för bildkommentarerna. Vilket är alldeles utmärkt: få personer känner Sune Jonsson och hans bilder så väl som Ågren. Jonsson var ju under många år anställd vid det museum där Ågren var chef.
Bilderna i den nya boken skildrar en bygd och ett land i förvandling. Det är det gamla Bondesveriges sista dagar. Där är flottarna på norrlandsälven, lantbrukarparet i rågåkern, skolbarnen med knäppta händer vid den obligatoriska morgonbönen, fröken vid tramporgeln. På lantliga auktioner ropas väggklockor och vedutamålningar in. På köksbordet vaxduk, vid väggen sängskåp, innanfönster och utdragssoffor. Tiden är sannerligen ett förunderligt ting, och Sune Jonsson har sett och hört vad som skett under några omvälvande årtionden, dokumenterat och samlat det. Det är bilden av det gamla goda Sverige, inte idylliserat men sensibelt iakttaget och avlyssnat och överlämnat till nya generationer.
Och tiden blir ett förunderligt ting är en ovärderlig källa till kunskap om den tid som flytt.
Sune Jonsson
Och tiden blir ett förunderligt ting
(Västerbottens läns Hembygdsförbund)
Och tiden blir ett förunderligt ting
(Västerbottens läns Hembygdsförbund)