Ovanliga krigsmemoarer

"Underhållande" kan förmodligen te sig som ett oväntat, och kanske olämpligt, omdöme om en bok som utspelar sig mot bakgrund av andra världskrigets judeförföljelser, ändå är det ett ord som ganska väl beskriver Klara Weiss självbiografiska Som ett höstlöv i vinden. För trots att boken skildrar krigsårens Budapest är det till största delen en lättsam och känslofull berättelse om en levnadsglad ung kvinnas utveckling mot mognad och insikt.Med utgångspunkt i sina egna dagboksanteckningar berättar Klara Weiss om sin uppväxt i ett religiöst judiskt hem i 30- och 40-talens Budapest. Rakt och enkelt och utan åthävor börjar hon från början, med sin födelse och tidigabarndom. Insikten om att hat gör en människa bitter får henne att som liten flicka bestämma sig för att älska alla hon möter och att försöka bli omtyckt av alla människor — ord man som läsare drar sig till minnes med en rysning när hon senare konfronteras med nazisternas urskillningslösa hat.Och älskar, det gör också den svärmiska och levnadsglada Klara.Kriget påtagligt avlägsetNär kriget bryter ut i Europa och hon frågar sin mamma hur hon skall kunna skratta när hela världen är upp och nedvänd får hon till svar att hon måste försöka koppla bort världens elände, vara optimist och inte grubbla, och det är ett råd som hon följer. Med undantag av ett par kapitel mot slutet är kriget påtagligt avlägset i hela boken. Så sent som 1942 har man som läsare knappt ens märkt att det pågår ett krig. I stället läser man om de strider som Klara utkämpar med alla lystna män: slaget om sin oskuld och ärbarhet, och med sin far, som kräver att hon skall gifta sig med en judisk man. "Pappa har samma uppfattning om rasrenhet som Hitler", utbrister den upproriska Klara förtrytsamt.I mars 1944 förändras emellertid allt, när tyskarna ockuperar Ungern. Klara tvingas sy fast en gul stjärna på sin rock, flyganfall och bombningar blir en del av det dagliga livet, judar förs till uppsamlingsläger, och det livliga Budapest läggs öde. I oktober tar de fascistiska pilkorsarna makten, och Klara och hennes släktingar förs först till ett arbetsläger och senare till ett österrikiskt koncentrationsläger, inrymt i en gammal emaljfabrik.Skildringen av hennes fyra månader långa vistelse i lägret upptar dock bara en handfull sidor i boken — om det beror på att minnena varit för svåra för att utforska på djupet, eller om det nu verkligen är den sorglösa ungflickstiden som författaren velat skildra får vara osagt.Stelt och lite banaltSom krigsmemorarer betraktade är Som ett höstlöv i vinden ovanliga, och bryter genom sin uppsluppna ton mot en del av läsarens förväntningar. Till en början känns det lite märkligt att läsa om den unga Klaras kärleksbekymmer, när man vet att judar förs till förintelseläg-ren i övriga Europa. Snart inser man dock att det finns något trösterikt i detta. Mer än att vara ett vittnesbörd om krigets eller Förintelsens fasor är Som ett höstlöv i vinden en skildring av människans märkvärdiga förmåga att leva och överleva, även under de vidrigaste omständigheter.Språket i boken är något stelt och prudentligt, och berättarrösten känns ibland väl förnumstig och lillgammal, och lite banal, som när Klara Weiss på fullt allvar beskriver sitt unga alter ego som en oslipad diamant. Tack vareden innerliga och uppriktiga tonen är detta dock inget som stör läsningen särskilt mycket.Till och med den sentimentala bilden i titeln, det dalande höstlövet, berör. Öppenhjärtigt konstaterar Klara att hon hade "blåst hit och dit, fastnat ibland, sedan blåst vidare. Ibland befann jag mig i en virvelvind eller så låg jag fast och stilla. Ingenting gick enligt min vilja. Jag gick inte den väg jag valt. Jag blev inte vad jag ville bli. Jag fick inte den jag ville ha." Trots sin starka vilja och envishet var hon bara "ett litet nedfallet löv som for dit vinden blåst".Även om Som ett höstlöv för vinden litterärt sett inte är något omistligt verk är Klara Weiss en sympatisk bekantskap. Och precis som hon själv påpekar i titeln är hennes bok ännu ett levande och rörande vittnesbörd om det som vissa påstår aldrig har hänt.