Oumbärlig läsning

Poeten, romanförfattaren, litteraturvetaren och ledamoten i Svenska Akademien Kjell Espmark firar att han i februari i år fyllde 80 med att ge ut ett fylligt urval ur sin poetiska produktion: Det enda nödvändiga: Dikter 1956-2009. Boken innehåller dikter ur alla hans tolv utgivna diktsamlingar med fokus på det sena författarskapet. Hans senaste diktbok från 2007 Vintergata återges i sin helhet medan debutboken från 1956 representeras med en enda kortdikt. I efterskriften säger Espmark att urvalsprincipen har varit att han valt de texter som han själv "känner för". Som de flesta författare känner han mest för den poesi som ligger närmast i tiden, medan den tidiga diktningen betraktas med mer kritisk blick.

Mitt i karriären gav Espmark ut trilogin om det samtida Sverige - Det offentliga samtalet, Samtal under jorden och Det obevekliga paradiset - vilken utgör den första höjdpunkten i författarskapet. På 80-talet kom de båda mästerliga samlingarna Tecken till Europa och Den hemliga måltiden där sådana antologistycken som "Bela Bartok mot Tredje riket" och "Den första skuggan i muren" ingår. Jag hade gärna sett flera dikter ur dessa samlingar, men då hade väl Det enda nödvändiga svällt över alla breddar. Redan nu är det en mastig bok på 475 sidor. 2000-talet har varit en annan höjdpunkt i karriären, vilket Espmark markerar genom att välja flest antal dikter ur de båda böcker som då kom ut.

Kjell Espmarks diktning kan indelas i två huvudstråk. Å ena sidan rolldikter där han lånar sin röst åt andra personer och å andra sidan lyriskt berättande texter där han talar i egen person. Rolldikterna utspelar sig oftast mot en bakgrund av krig, social misär och våld, medan de lyriska dikterna försöker positionera subjektet i en oviss och föränderlig tillvaro. Den centrala problemställningen i Espmarks poesi är: hur vinner man sitt liv som ständigt går förlorat? Det förklarar varför han skrivit så många dikter om döda, eftersom döden möjliggör ett perspektiv bortom livet och därmed existentiell insikt. Särskilt stark är sviten om hustruns död i cancer i samlingen De levande har inga gravar från 2001. Inspiration till denna metod har han troligtvis fått från Den grekiska antologin, en samling epigram och gravskrifter som sammanställdes på 900-talet och som påverkat moderna lyriker som Edgar Lee Masters och T S Eliot.

I Kjell Espmarks poetiska universum kämpar ett frihetspatos mot olika slags maktstrukturer. Kampen sker i historien, samhället och individens eget liv. Friheten finns att söka i det mystiska rum som han kallar "den tomma platsen". Där helas människors sargade liv på ett mirakulöst vis; även de döda får tillbaka sin existens i denna mystiska tillvaro. Espmark är som allra bäst när han försöker frammana denna tomma plats i allas våra liv.

Det är minuten efter svalorna.
I en långsam kameraåkning tvingas
jag lämna mig själv ifrån mig.
Kvällen lösgör sig från björkens löv,
vart och ett graverat av en mästare,
och djupnar. [?]

Nu existerar ingenting mer
än detta tinglöst djupa. Till sist
stryker djupet av sig djupet.
Och finns.

Att komma till och bli en del av det som bara finns har egentligen varit Espmarks strävan under hela hans författarskap.
Det enda nödvändiga avslutas med "Vintergata" som utan tvekan är det bästa Espmark någonsin skrivit. Efter dryga 50 år som poet befinner han sig mitt uppe i sitt skapande. Det är imponerande! I en kommentar säger Espmark att han länge varit på väg mot dikterna i boken, och faktum är att den kan sägas summera hela hans lyriska författarskap. Här renodlar han den mystiska sidan av sin diktning genom att dikta fram dödens hemligheter.

I Vintergata låter Espmark en kör av döda ur historien komma till tals då de berättar om krig, farsoter, deporteringar, övergrepp. Han målar upp en myllrande fresk av livsöden ur olika historiska epoker. Det är själar fångna i sina minnen som söker det försonande ögonblicket - uppenbarelsen av det sanna livet som alltid undgått dem. För Espmark är människan "ett utkast" som kräver sin fullbordan i ett tidlöst nu där både levande och döda kan finna sin autentiska existens. Målet blir att "förvandla smärta till mening".

Kanske har Kjell Espmark drivit rolldiktningen till sin logiska ändstation i Vintergata. Nu måste han nog hitta på något nytt - men det gör han säkert, eftersom hans författarskap befinner sig i full utveckling ännu vid 80 års ålder.

Oumbärlig läsning

I en ny samlingsvolym sammanfattar Kjell Espmark sin poesi genom fem decennier. Oumbärlig läsning, anser Bo Gustavsson. I dag, på världspoesidagen, läser Espmark själv dikter ur samlingen på Kulturhuset i Stockholm.