Det talas ibland om kultursidornas "journalistifiering". I senaste numret av kulturkonservativa magasinet Axess skriver litteraturprofessorn och tidigare kulturchefen på Svenska Dagbladet Lars Lönnroth om hur tidningarnas kultursidor gått från att domineras av akademiskt förankrade kulturskribenter till att behärskas av medietränade journalister. Detta märks inte bara på att idé- och kritikmaterialet fått stå tillbaka för mer reportage- och nöjesbetonat material. Även själva kritiken har kommit att journalistifieras. Den akademiska tonen har, på gott och ont, ersatts av ett mer lättsamt och tillgängligt tilltal.
I dag hämtar kulturredaktionerna hellre sina kritiker från journalistutbildningarna än från universiteten.
Att läsa Björn Sundbergs Teaterkritiska fragment är att bli varse denna utveckling. Sundberg, professor i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet, skrev under några år på 80- och tidigt 90-tal teaterkritik för Expressen. Det är recensionerna från dessa år, samt några tidigare opublicerade texter, som Sundberg nu låtit samla i en bok. Och vid en genomläsning blir det tydligt att Sundbergs balanserade, sakliga, lite torra, ja kort sagt akademiska, kritik skulle sticka i ögonen på i stort sett vilken kulturredaktör som helst i landet.
Med det dock endast sagt att Sundberg är en otidsenlig, inte alls dålig, kritiker. Sundberg är i själva verket en kunnig, skarpögd, samvetsgrann men aldrig överslätande teaterskribent.
Det jag uppskattar mest i denna samling texter är det allvar med vilket Sundberg närmar sig det kritiska uppdraget. För han är verkligen kritisk. Det är väldigt få av de uppsättningar som här skrivs om (de flesta spelade på Uppsala stadsteater) som Sundberg tycker är särskilt mycket att ha. Recensionerna är präglade av en uppfriskande uppriktighet, utan att någonsin bli elaka eller obalanserade.
Särskilt intressanta är texterna om Lars Norén, ett författarskap som Sundberg alldeles uppenbart har betydande kunskaper om. Exempelvis skriver Sundberg initierat och vackert om urpremiären av Noréns Demoner på Stockholms stadsteater 1984, en pjäs som sätts upp på samma teater i vår igen. Och det är som en sådan bro mellan nu och då som den här typen av samlingar som bäst fungerar.
Ja, som referensmaterial och minne över det som "en kort stund levde på scenen" (för att använda författarens egna ord) är Sundbergs bok, inte minst för en ung teaterskribent som undertecknad, en värdefull liten volym.