Den franska kriminalförfattaren Fred Vargas kräver mycket av sin läsare: vidöppna ögon, en vaken hjärna, beredskap inför det otänkbara, en viss beläsenhet. Men när man väl accepterat hennes premisser blir man rikligt belönad. Att följa med på hennes strövtåg i medeltida världar, som nu i hennes senaste till svenska översatta roman "Spökryttaren från Ordebec", är ett sant äventyr.
Enligt hypotesen om fjärilseffekten, formulerad av amerikanen Edward Lorenz 1972, kan en fjärils fladdrande med vingarna i Brasilien ge upphov till en tornado i Texas. Hypotesen, som ingår i den så kallade kaosteorin, har bildat underlag för Fred Vargas roman om spökryttarna, en hord levande döda som under ledning av Le seigneur Hellequin, möjligen ättling till guden Oden, sägs hemsöka byn Ordebec i Normandie på sin färd genom Nordeuropa på jakt efter ostraffade brottslingar. När de finner dem ”snappar de bort” dem och de får äntligen sitt straff.
Och så till själva den 455 sidor tjocka romanen: Vargas kommissarie Jean-Baptiste Adamsberg blir i Paris uppsökt av en gammal kvinna. Hon vill att han ska resa till hennes hemby Ordebec. Där händer kusliga ting. Hennes dotter har sett spökryttarna efter att en man försvunnit. Bortsnappad, preciserar kvinnan. Chefen för gendarmeriet i Ordebec, kapten Louis Nicolas Émeri, illegitim son till en marskalk av Frankrike under Napoleontiden, tror på självmord, vilket får Adamsberg att tänka till.
I Ordebec möter Adamsberg ett helt galleri med typer, som kunde vara hämtade ur en Bröderna Grimmsaga. Där är den nittioårige greve de Valleray, hans älskade, den jämnåriga cigarrökande och calvadospimplande Léone, kallad Léo, den märkliga familjen Vandermot med de kusligt överbegåvade barnen, ett djurmenageri bestående av en sockerberoende hund, en trebent räv, en duva med hopbundna ben, stillastående kor. Och så reportern Zerk, som fotograferar livet bland vissna löv för Svenska Dagbladet. Den som rest i Normandie känner igen sig.
På det medeltida slottet tar greven emot, "en normandisk lantbo av den gamla stammen" med obegränsade möjligheter att ingripa mot vem det vara månde. Han låter hämta ut en läkare ur fängelset för att med hans hjälp rädda livet på den misshandlade Léo.
"Léone hade blivit överfallen på grund av fjärilen hon hade sett fladdra till i Brasilien", reflekterar Adamsberg. Men vilken fjäril? "Att hitta en fjärilsvinge i ett samhälle på tvåtusen invånare var en utopi jämfört med den berömda nålen i en höstack." Adamsberg hittar den, annars vore han inte Adamsberg. Att han själv är medskyldig till överfallet meddelar Fred Vargas i förbigående. Det gäller att lusläsa henne, att hitta guldkornen i textmassorna, om man vill ha en chans att se fjärilen fladdra förbi.
I sitt sommarprogram i radio 2008 berättade astrofysikern Max Tegmark att forskningen äntligen slutat avvisa tanken på parallella universa. Människor kan faktiskt befinna sig på flera platser samtidigt. Som Trollkarlen i astronomen och Uppsaladocenten Peter Nilsons roman från 1979. Eller som spökryttarna från Ordebec.
Något man inte får missa i den här historien är för övrigt den magnifika inspektör Violette Retancourts insats. ”Adamsberg hyste samma instinktiva kärlek till Retancourt som en hedning ägnade det största trädet i skogen. Det enda som gav fullgott skydd.”