Originellt men ytligt om livslögner

Sedan debuten 1979 har Eva Mattsson utvecklat en egen, lite underfundig prosastil med originella teman, karaktärer och miljöer. I den i dag utgivna romanen Den lilla pikéblusen berättar hon om Beatrice, en medelålders kvinna som återvänder till sin barndoms Linköping när hennes mor oväntat dör.Modern, som var mannekäng och kläddesigner, var en välkänd profil i staden, men reste på sextio- och sjuttiotalet också runt i Europa, kindpussade Coco Chanel och hyllades för sina innovativa och kvinnliga plagg.När Beatrice går igenom moderns kvarlåtenskap inser hon emellertid att hennes företag är skuldsatt, och i Linköping verkar ingen minnas henne. Beatrice och hennes far, som båda idealiserat minnet av den driftiga och excentriska Märit, bestämmer sig för att ta reda på vad som egentligen hände med hennes karriär.Beatrice lämnar tandläkarpraktiken och sambon i Stockholm och flyttar hem till pappan och hans övergödda blandrashund, och under loppet av ett år går hon igenom moderns koffertar, anteckningar och pressklipp och talar med hennes vänner och kolleger, alltför att få ett svar på sina frågor. Varför kom ingen annan än hon och fadern till Märits begravning? Var hon verkligen trogen sin make? Varför har inte en enda av hennes kreationer överlevt modets svängningar? Och vad hände egentligen i Foresta ...?Två mycket olika kvinnorDen lilla pikéblusen är en rapp och rapsodisk berättelse om livslögner och hemligheter, och om de tillfälligheter som styr våra liv. Tonen är lätt och osentimental, samtidigt som karaktärsteckningen genomsyras av ömhet och lyhördhet. I snabba drag tecknas porträttet av två sinsemellan mycket olika kvinnor, den nerviga, konstnärliga Märit och tandläkaren Beatrice, som nalkas sanningen om sin mor med samma robusta beslutsamhet som hon handskas med sina patienter. Även om Eva Mattsson försöker göra henne mer motsägelsefull och komplicerad är det Märit som är bokens självklara gravitetiska centrum.Skildringen av hur hon tvingas bevittna hur allt hon skapat bokstavligen förpassas till garderoben när en ny generation av modeskapare tar över innehåller rörande scener, och beskrivningen av hur hon till slut faller offer för sin fåfänga — hon halkar i sina vingliga remsandaler och drunknar, insnärjd i en blå ylleponcho (dock inte egen design — hur kunde Eva Mattsson motstå den symbolen?) — är genomsyrad av samma fina ironi som präglar boken i övrigt.Alltings förgänglighetIronisk är också upplösningen på "detektivarbetet", när Beatrice och fadern efter stora ansträngningar till slut tvingas konstatera att det enda som modern lämnat efter sig, det enda som återstår av det en gång så flotta modehuset Couture Minou, är en liten vit pikéblus med en grön ekorre broderad på kragen, undanhängd i en hemslöjdsbod.Skall man leta efter en vardagsfilosofisk mening i berättelsen så är det kanske att allting i grunden är förgängligt, och att det egentligen inte spelar någon roll vad vi lämnar efter oss. En pikéblus med en grön ekorre är ett lika värdefullt, eller värdelöst, arv som något annat, eftersom det viktiga är att vi blir ihågkomna för vilka vi är, inte för vad vi gör. Det är inte heller de chica röda baskrarna eller de flärdfulla gråkapporna som blir ett slags kvitto på Märits värde, utan hennes makes reservationslösa beundran. Har man blivit så äls­kad kan ens liv inte ha varit utan mening, verkar författaren vilja säga.Nostalgiska utflykterLiksom i tidigare romaner arbetar Eva Mattsson gärna med dialekter. I Den lilla pikéblusen använder hon östgötskan som ett sätt att visa på skiftningar i karaktärernas sinnesstämningar. Det dialektala inslaget får också betydelse eftersom Linköping och det östgötska landskapet, för övrigt Eva Mattssons egen uppväxtmiljö, får ett visst utrymme i boken.De utförliga beskrivningarna av den östgötska historien och kulturmiljön gör emellertid att berättelsen tappar fart, och vad dessa nostalgiska utflykter är tänkt att tillföra historien blir aldrig riktigt klart.Inte helt övertygandeI Den lilla pikéblusen finns över huvud taget många intressanta spår som Eva Mattsson ald-rig följer upp. Skildringen av Märits uppgång och fall innehåller t ex ett spännande genusperspektiv som aldrig utvecklas. Relationen mellan Märit och döttrarna är ett annat ämne som hade kunnat ägnas mer omsorg. Det går heller inte att komma ifrån att boken som helhet känns ganska ytlig.Men även om Den lilla pikéblusen inte övertygar i alla delar är det ändå en originell och ofta underhållande berättelse — och ytligheten skulle förstås, med lite välvilja, kunna tolkas som ytterligare ett ironiskt skikt i en berättelse om en bransch där kläderna är långt viktigare än människorna som bär dem.@2c nedryck 24:Eva Mattsson fokuserar en bransch där kläder är viktigare än människor