Omtvistad karriärist
Koncentrationen i Lotta Grönings bok om Alva Myrdal ligger på relationen mellan makarna, men också på hur socialdemokraterna hanterade Alva. Gunvor Hildén har läst och konstaterar att det är en bok om kvinnors problem med man, barn och karriär.
Lotta Gröning har skrivit Kvinnans plats - min bok om Alva Myrdal.
Foto: Sara Mac Key
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Från början underordnade sig Alva helt den beundrade Gunnar. Så småningom blev det mer av ett jämställt kamratskap, medan paret skrev sin omtalade bok Kris i befolkningsfrågan. Så småningom började Alvas egen karriär ta fart med prestigefyllda poster i FN, ambassadör i Indien, nedrustningsförhandlare i Genève och slutligen en ministerpost. Och medan Alva förefaller att vara lyckligast när hon hade ett visst avstånd till man och barn, trots att hon i breven försäkrade motsatsen, blev Gunnar alltmer beroende av Alvas närvaro. Barnen uppfattade Alva som ständigt frånvarande. Alla tre barnen skrev böcker som visar att familjen Myrdal sannerligen inte var någon idyll.
Allt detta är väl känt sedan länge. Det som skiljer Lotta Grönings bok från de andra är att hon hela tiden drar paralleller mellan sig själv och Alva Myrdal och utmanar det socialdemokratiska partiets politik genom att jämföra den med Alvas politiska åsikter. En mer rättvisande titel på hennes bok skulle vara Alva och Lotta.
Hon tycker att Alva Myrdal blev illa behandlad av det socialdemokratiska partiet. Faktum är att varken Tage Erlander, Gustav Möller eller Gunnar Sträng gillade Alva Myrdal. Också Olof Palme tyckte att hon var besvärlig. Detta ledde enligt Lotta Gröning till att Alva Myrdal inte förrän alldeles på slutet av sin liv fick det erkännande hon var värd. Hennes insatser värderas inte och hennes idéer till exempel om barnuppfostran, skolan och välfärdsamhället övertogs av män som fick äran av dem.
Lotta Gröning hade själv som chefredaktör för Norrländska Socialdemokraten bekymmer med sitt parti. Hon gick exempelvis emot partilinjen och argumenterade för ett nej till EU och nej till EMU, hon kritiserar partiets utnämningspolitik, och hon vill ha avdrag för hushållsnära tjänster - Alva hade minsann både barnflicka och hembiträde. Tidningens kampanjer ledde till hårda påtryckningar från det lokala partietablissemanget. Lotta Gröning skriver det inte rent ut, men man får intrycket att hon minsann skulle ha haft någon högre post i partiet om hon inte varit kvinna. Nu är hon debattredaktör på Aftonbladet och därmed inte beroende av goda relationer med partiledningen.
Det socialdemokratiska partiet kan inte hantera kraftfulla och drivande kvinnor, anser Lotta Gröning. "Manliga maktetablissemang och nätverk har svårt att handskas med kvinnorna," skriver hon. Alvas livsöde är på det sättet många kvinnors livsöde.
Själv valde Lotta Gröning bort barn, eftersom hon ansåg att barn inte kunde kombineras med karriär. Den åsikten hyser hon nu inte längre och är lycklig mamma till ett adopterat barn. Alva försökte kombinera barn och karriär med mindre lyckat resultat för
barnen.
Kvinnans plats är mycket lättläst. Den innehåller ingenting om Alva Myrdal som inte har kommit fram förut, utan är snarare en debattbok om kvinnors problem med man och karriär. Den handlar mycket om Lotta Gröning själv, hennes åsikter och erfarenheter som kvinna i karriären och aktiv socialdemokrat. Det är en mycket personlig bok som säger mer om dagens problem än om Alva Myrdal.