Vad skall man säga om en politisk motståndsficka mitt inne i det kommunistiska Rumänien? Fastän det är så osannolikt det kan bli när det begav sig, är en sådan proteströrelse ändå utgångspunkten för Rolf Bauerdicks nu på svenska utkomna debutroman Hur madonnan kom till månen. Ett motsvarande grepp använde Uwe Tellkamp i sin rundmålning av DDR, Tornet, för några år sedan. Där utgjorde en grupp intellektuella i Dresden motståndsgruppen. Med bakgrund i västra Tyskland har Bauerdick studier i teologi och litteraturvetenskap på meritlistan och är verksam som fotograf och journalist. Hans många resereportage har publicerats i tidskrifter som Stern och Geo och handlar ofta om utsatta människor och deras livsvillkor, inte minst om romerna.
I Hur madonnan kom till månen är handlingen förlagd till en fiktiv bergsby i Karpaterna och utspelas under senare delen av 1900-talet. I grannskapet, om än lite på håll, finns den värld som Herta Müller skildrar i sina böcker. Människorna lever under enkla förhållanden, något som de i hög grad kompenserar med att vara desto listigare. Varken säkerhetstjänsten eller kollektiviseringens hejdukar har så mycket att sätta mot, när förslagenheten eller slugheten får sista ordet.
Romanen börjar när storebror Sovjetunionen skickar upp sin första Sputnik i november 1957. Den slutar vid Sovjetimperiets fall. Bauerdick skildrar den mellanliggande tiden ur såväl Rumäniens som kalla krigets perspektiv. Med byinvånarna av olika nationellt ursprung och med flesta tänkbara mänskliga egenheter är det ett färgsprakande persongalleri som framträder. Det mesta utspelas kring byns krog, kyrka och skola, de religiösa traditionerna är stabilt förankrade, kanske allra mest Mariakulten, men också det politiska engagemanget både när det handlar om kommunismen och om dess motståndare. Man får ofta Günter Grass och dennes Blecktrumman liksom Garcia Marquez Hundra år av ensamhet i tankarna.
Rolf Bauerdick är en välformulerad, fantasifull och frodig berättare och hans roman med sin uppdiktade historieskrivning en skröna med skarp blick för individer och karaktärer. Den har också drag av en detektivhistoria, när förbindelsetrådarna görs synliga mellan händelserna på lokal nivå och det som sker på det rumänska riksplanet. Det är heller inte svårt att se att den satir boken rymmer drabbar alla stater av diktaturmodell, i synnerhet det gamla Sovjet. Framför allt är den känsligt översatta boken mycket underhållande och rolig att läsa.
Motståndsgruppen omfattas med en stor portion ömhet och värme och består av en samling oregerliga anarkister, vilka det är omöjligt att inte ta till sitt hjärta. Det förser boken med en extra dimension av spänning. Därför ger man sig gärna författarens episka ådra helt i våld, utan betänkligheter. Att kunna berätta så charmfullt men också lärorikt och emellanåt även gripande om ett hos oss ofta förbisett eller bortglömt land i det gamla Östeuropa, är en aktningsvärd prestation. Den här är en bok värd många läsare.