Omisskänligt personlig Kertész

Nästan allt vad Imre Kertész - ungraren som fick Nobelpris för sex år sen - skrivit kretsar kring samma tema: hans eget liv med åren i Auschwitz och åren under mer eller mindre stalinistisk diktatur som tyngdpunkter. Det är ett dramatiskt och fasansfullt liv, och det är förståeligt och inte orimligt att han nu betraktar vad han skriver mer som sannfärdiga och arbetsamma vittnesbörd än som skönlitteratur för konstens skull. Hans senaste bok, Den engelska flaggan, är en kortroman eller långnovell som varierar samma tema som till exempel Fiasko och Galärdagbok, det vill säga åren som påpassad journalist, misshaglig diversearbetare med mera i diktaturens Budapest före revolten 1958.

Boken skrevs redan 1991, men Kertész tonfall är ändå präglat av åldrandet och utgör ett vemodigt farväl till det liv han uppfattar som lärorikt och viktigt att dela med sig av. Hans stil är ännu mer snirklig och trevande än tidigare, han tar sig långsamt fram via massor av bisatser, parenteser och utvikningar, som en normal läsare ofta måste repetera för att hänga med. Men det är texten värd. Den tunga meningsbyggnaden har författaren nog känt som nödvändig för att få fram en ironisk och melankolisk grundhållning. Hela historien - 80 små sidor - dras i ett svep, med bara två ställen där den börjar på ny rad.

Den engelska flaggan som Kertész förvarnar om gång på gång dyker upp först i slutet, i samband med revolten -58, på en diplomatbil som väcker Budapestbornas och författarens djupa och spontana sympati. Den fungerar som symbol för allt han själv och hans folk tyst eller upproriskt längtat efter: civilisation, normalitet och drägligt vardagsliv. Innan han kommer till sak vill han ge bakgrunder via bland annat Wagneroperor och utrensningar på redaktionen där en politruk plötsligt faller i onåd och i falska svassande ordalag fördöms av den chef som får sitta kvar. Det skadar inte att bli påmind om alla diktaturers gemensamma nämnare, att makt går före rätt.

Några enstaka gånger, speciellt apropå bostadsbristens tragikomiska effekter, skruvar Kertész upp tempot en aning och kryddar med lite humor. Men i regel är det ett långsamt flöde av episoder och lite buttert konstaterande reflektioner som röjer att han levt ett intressant men svårmodigt liv, inte som han i tjugoårsåldern hoppades ett "lättsamt men ändå i viss mening intellektuellt". Den engelska flaggan lägger kanske inte så mycket nytt till bilden av Kertész, men den är omisskännligt personlig och slutar - trots att den skrevs alldeles efter kommunismens slutliga fall - med att "den löftesrika framtid som man på senare tid från alla håll hotar oss med behöver jag varken uppleva eller förstå".

Omisskänligt personlig Kertész

Imre Kertész själv-biografiska lilla bok Den engelska flaggan, är en ny och läsvärd variant på ett av hans båda huvudmotiv, Stalinåren i Budapest, konstaterar Tore Winqvist.