Om socialdemokratin för socialdemokrater

Numera söker sig de flesta politiska partier mot mitten, inte minst socialdemokratin. De ideologiska frågorna har kommit i bakgrunden, särskilt när ekonomin står i centrum för debatten. Debatten gäller först och främst vilka metoder som är bäst när det gäller att få fram resurser till den välfärd som alla vill ha.Diskussionerna inom socialdemokratin står mellan traditionalister och förnyare, anser Jesper Bengtsson, ledarskribent på Aftonbladet och författare till boken Det måttfulla upproret. Det är fel debatt, anser han. Man koncentrerar sig på instrument i stället för på de ideologiska målen för politiken. Omvärlden har genomgått enorma förändringar men de politiska partierna har inte hängt med. Den ekonomiska anpassning som socialdemokratin tvingats till har lett somliga socialdemokrater till en förnekelsens strategi som kännetecknas av nationell självtillräcklighet och nej till allt nytt från EU och euron, globaliseringen, privatiseringar till återhållsamhet med lönekrav. Det är en debatt som kväver Jesper Bengtsson är orolig för framtiden för sitt parti. I boken skildrar han den ideologiska debatten inom socialdemokratin, eller kanske snarare inom ungdomsförbundet, de senaste tjugo åren, då han själv med liv och lust har engagerat sig. Jesper Bengtsson tillhör dem som "fötts" in i rörelsen och inte ens i sina värsta mardrömmar skulle kunna tänka sig att rösta på något annat parti. Boken, som ändå på sina ställen är mycket kritisk, är skriven inifrån av en person som vill rädda sitt parti från den ideologiska tomhet som enligt hans åsikt dominerar för närvarande."En tredje ståndpunkt"Författaren vill driva fram en "tredje ståndpunkt" inom socialdemokratin i den kände brittiske sociologen Anthony Giddens anda. Hans bok, Tredje vägen (på svenska 1999), har uppenbarligen haft stort inflytande på Jesper Bengtsson. När han mot slutet av sin bok ska sammanfatta sina åsikter åberopar han uttryckligen Giddens.Hur vill då Jesper Bengtsson förnya socialdemokratin? Det är verkligen fråga om ett "uppror", en grundläggande förändring. Han vill att socialdemokraterna ska öppna sig och förvandlas till ett nätverk av samma modell som miljörörelsen, globaliseringsrörelsen och feminismen, de tre frågor som Jesper Bengtsson ser som de centrala för en framtida socialdemokrati tillsammans med EU-frågorna. Författaren är en entusiastisk EU-anhängare som vill se EU-nivån som en naturlig fortsättning på den nationella politiska nivån, även när det gäller partiorganisationen. Han efterlyser ett betydligt närmare samarbete med andra socialdemokratiska partier i EU.Utöver dessa frågor vill han också se ett större engagemang inom partiet för mänskliga rättigheter och för mångfald i betydelsen kulturell pluralism.Undertiteln till boken Det måttfulla upproret är Lindh, Sahlin, Wallström och 20 år av politisk förnyelse, och den säger något om bakgrunden till hans förslag och vilka idoler han har inom partiet. Alla tre har varit aktiva inom just de områden som Jesper Bengtsson vill prioritera. Nu är Anna Lindh död, Mona Sahlin är inte längre någon ledande politiker. Kvar är alltså EU-kommissionären Margot Wallström, som ju faktiskt också i praktiken har gjort betydande insatser på just de områden som författaren pekar ut.Egna upplevelserHan avstår visligen från kritik av partiledningen, även om det mellan raderna nog kan läsas ut att han inte är någon större beundrare av partiledaren Göran Persson utom när det gäller hans insatser för att få ordning på statens budget på 90-talet. Men boken kan också ses som ett starkt stöd för Margot Wallström i den nu aktuella debatten om Göran Perssons efterträdare, även om Jesper Bengtsson inte med ett ord går in på just den saken.Det måttfulla upproret är något så ovanligt som en lättläst bok om socialdemokratisk ideologi, skriven inifrån av en engagerad socialdemokrat. Den som letar efter ett större perspektiv, samspelet med andra ideologier och partier, får söka förgäves. Det här är en bok om socialdemokratin för socialdemokrater. Men med den begränsningen är den intressant och välskriven. Och just därför att Jesper Bengtsson berättar om sina egna upplevelser har den blivit livligare, mer lättläst och konkret än man skulle kunna vänta sig av en bok om en ideologisk diskussion. Hur realistiska hans förslag kan te sig är en annan femma.