Om konsten att vara pensionär

Upptakten är dramaturgiskt perfekt. På sin första dag som pensio­när bestämmer sig Uppsalaförfattaren Merete Mazzarella för att gå på biomatiné tillsammans med sin i pensionärsrollen sedan flera år väl hemmastadde make Lars.

Foto: Dan Hansson / SvD / SCANPIX

Litteratur2010-03-13 10:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Platsen är Uppsala, en av Mazzarellas tre hemadresser (de båda andra är Ekenäs och Helsingfors), biografen Fyris.
Utgången av detta första steg blir snöplig. Maskinisten som ska visa filmen dyker aldrig upp, de biosugna pensionärerna får återvända hem. Slutsats: "Pensionärer är det inte så noga med, pensionärer kan man skita i."

Hon skriver faktiskt ordet skita,­ den annars så verserade, bildade och välformulerade litteraturprofessorn. Tveklöst handlar det här om en djupt känd besvikelse som måste uttryckas med det lite vulgära ordvalet. Kanske rent av om den känsla av kränkthet som författaren sedan mycket explicit varnar sig själv och andra för. "Var inte kränkt, var glad", heter det med ett välfunnet citat av en yngre vän.

Resten av boken är ingalunda något känsloladdat självterapeutiskt uttryck för frustration eller ängsligt gnäll. Och även om framställningen här och där kryddas av både lustiga och träffsäkra anekdoter (studenternas missuppfattning av ordet informator i lektionen om Runeberg hör till de bästa) är Resa med rabatt snarare en tankebok av det slag som UNT: s läsare under flera år kunnat avnjuta i mindre delar i författarens kulturkrönikor.

Själv kallar hon sin framställning för "dagbok", vilket äger sin riktighet så till vida som den löper­ från tiden strax före pensio­neringen till några månader efter det magiska datum då Mazzarella upphör att vara professor i litteratur vid universitetet i Helsingfors och blir - ja, det är det som är frågan. Åtskilliga textrader ägnas den inte helt enkla frågan hur man ska titulera sig själv: pensionär, senior, någon som uppbär pension?

Det är alltså till en början inte en ålderspensionär som suttit vid ordbehandlaren utan en blivande som frankt deklarerar att hon inte har någon som helst lust att arbeta en enda dag efter 65. Att Mazzarella har åtskillig kritik mot dagens universitetskultur är uppenbart, och den roliga historien om studenterna som förväxlade ordet informator med informatör får onekligen en viss bitter eftersmak. Även om den ansvarskännande professorn tar på sig skulden att inte ha informerat tillräckligt.

Vid mitten av boken infaller så dagen för pensioneringen, och därefter följer skildringen av livet i den nya rollen.
Det som intresserar Mazzarella mest är livets vändpunkter, de tillfällen och händelser då ett tillstånd eller skede ersätts av ett annat. Ämnet har författaren tidigare behandlat i boken Då svänger sig sommaren kring sin axel, en skrift som det för övrigt ofta hänvisas till. Över huvud taget är det tätt mellan referenserna till egna och andras böcker, skönlitteratur såväl som fackdito, med Pär Alexanderssons avhandling Konsten att avstå som något av en stämledare.

Som den läsande och skrivande människa hon är och alltid har varit hyser författaren en stark tilltro till litteraturens betydelse, men är också noga med att betona vikten av deltagande och närvaro i livet och nuet med dess sinnliga erfarenheter.
Tankar om åldrandet och det ofrånkomliga faktum att livet är ändligt återkommer också och behandlas osentimentalt men med allvar och insikt. Vänskap, kärlek, familj och den sorts gemenskap som innebär meningsfulla samtal betonas också som viktiga ingredienser i livet. Underbara exempel på hur andra valt att göra sin pensionärstill­varo meningsfull saknas inte heller. Själv funderar författaren på att börja låna drösvis med bortglömda böcker på biblioteket för att bättra på statistiken.

Med lätt galghumor skriver hon om hur rädslan för cancer ersatts av rädslan för demens; tveklöst en oro att ta på allvar, även om det kvarglömda boardingkortet på kafébordet knappast behöver vara tecken på stundande åldersskröplighet.
Kanske ligger deklarationen "själv är jag en vän av oordning" närmare en förklaring, även om oordning inte nödvändigtvis ska uppfattas som slarvighet utan snarare som ett motstånd mot en akademisk-­vetenskaplig osinnlighet som litteraturprofessor Mazzarella under många yrkesår tvingats leva med.

Igenkänningsfaktorn i Resa med rabatt är tveklöst stor för den som själv passerat det magiska datumet. Inte minst gäller det följande citat:

"Den här boken handlar om mig och det gör den inte därför att just jag är unik utan därför att alla pensionärer är unika; det är en av mina ­huvudinsikter."

Resa med rabatt är definitivt en bok för alla unika - pensionärer eller inte.
Litteratur
Artist:Merete Mazzarella
Titel:Resa med rabatt- Om konsten att vara pensionär
Produktionsfakta:Forum