Om humorn som livsrum

Humorns väsen är det sammanhållande temat för den nya antologin Humorbefrielse där en rad Uppsalaprofiler ger sin syn på fenomenet, fastslår Agneta Lilja.

Den Pitebördige Uppsalaförfattaren och ståuppkomikern Lasse Eriksson har skrivit förordet till antologin Humorbefrielse.

Den Pitebördige Uppsalaförfattaren och ståuppkomikern Lasse Eriksson har skrivit förordet till antologin Humorbefrielse.

Foto: Andreas Tuckler

Litteratur2009-07-28 09:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Ståuppkomikern Lasse Eriksson, bördig från Piteå men sedan många år hemmahörande i Uppsala, har på senare år också gjort sig känd som författare inom såväl de seriösa som de mer lättsamma genrerna. Han har skrivit ett par intressanta böcker, väl närmast att betrakta som historiska romaner, om kvinnor i sin hustru Kristinas släkt, Boken om Gerda (2001) och Boken om Sofi (2003). Han har dock framför allt samlat sina högst personliga betraktelser av livet och tillvaron i några skämtsamma skrifter som Gode Gud ge mig tålamod (2005), (K) alla fakta om Piteå (tillsammans med Ronny Eriksson) och I huvudet på en orolig komiker (båda 2007).

I sin senaste bok tar han upp ämnet humorns väsen eller humorn som livsrum. Tretton röster kommer till tals i boken som är en antologi där Lasse Eriksson själv skrivit förordet. De övriga tolv rösterna tillhör underhållarna Jacke Sjödin och Pelle Sandstrak, läkarna Kerstin Hulter Åsberg och Töres Theorell, författaren Carina Burman, skådespelerskan Iwa Broman, konstnären Stina Wollter, advokaten Anders Frigell samt professorerna Christer Åsberg, Owe Wikström, Tore Frängsmyr och Göran B Nilsson. Författarna är alla valda utifrån sin vänskapsrelation till Eriksson.

I förordet skriver Eriksson om sitt personliga förhållande till humorn, om hur han "drivs maniskt att slå sönder allvaret med ett skämt", att förvandla det "naturliga" till något absurt. Han skriver också om sitt yrke som komiker, där han hävdar att drivkraften att vända ut och in på allt är en förutsättning för att lyckas. Men, framhåller han, även hans norrbottniska tillhörighet har här betydelse. Det kan göras användbart i komiska sammanhang att norrbottningen är emot allting. Så snart han påstått detta fortsätter han dock "Nej, inte är vi det (en norrbottning sänder ofta dubbla meddelanden, nej, jag bara skojar; det gör vi inte)". Hur detta skall tolkas lämnar jag till varje enskild läsare!

Humorbefrielse - bokens titel är medvetet vald för att vara paradoxal - är både insikten att humor befriar, eller kanske till och med botar sjukdom och befrämjar hälsa som läkaren Töres Theorell skriver om i sitt bidrag, och att mycket är humorlöst, utan humor, befriat på humor. Det senare ges det dock inte många exempel på i den här boken. Även bokens undertitel - humor som HAHA-upplevelse, AHA-upplevelse och som AAH-upplevelse - är mångtydig och syftar på att humorn kan vara befriande skrattframkallande (Haha) samtidigt som den kan skapa nya insikter (Aha) eller kanske till och med helt förändra ens livshållning och kasta invanda föreställningar över ända (Aah).

Komikern och Uppsalaprofilen Jacke Sjödin, som jag personligen håller för genialisk sedan han i annat sammanhang i Upsala Nya Tidning skapat klassikern "Vem byggde Boländerna?", skriver bland annat om humor som förening av oförenliga storheter. Att blanda högt och lågt, viktigt och oviktigt, gärna från helt skilda sammanhang skapar ibland fantastiska komiska effekter. Några som särskilt skickligt utnyttjat detta är ju Monty Python-gänget som exempelvis låtit den spanska inkvisitionen från 1500-talet komma på besök just då en underprivilegierad, brittisk arbetarhustru på 1970-talet står i sitt ynkliga, slitna kök och lagar råttstuvning åt sin förmodligen arbetslöse make och deras ohängda barn. "Nobody experts the Spanish inkvisition".

Spanska inkvisitionen i ett 1970-talshem är också exempel på en annan komisk teknik, nämligen anakronismen. Anakronistiska exempel finner man kanske särskilt ofta i studentspex. Att låta 1700-talsregenten Gustav III tala i mobiltelefon, förse 1600-talsdrottningen Christina med freestyle eller placera in psykoanalytikern Sigmund Freud på Nyköpings gästabud 1317 är några exempel. Märkligt nog är det dock ingen av författarna i boken som explicit tar upp det anakronistiska spexet.

Humorbefrielse har blivit en trevlig och estetiskt tilltalande produkt, en utmärkt presentbok vars innehåll bör passa de flesta. Bidragen är lagom långa för att fungera som läsning innan man somnar på kvällen eller då man företar en kortare buss- eller tågresa. De kan också med fördel läsas som unika exempel, det vill säga boken är inte en som kräver konsumtion i ett svep för att göras full rättvisa. Men är den rolig? Nej, egentligen inte.

Undantaget är möjligen ståupparen Pelle Sandstraks skildring av hur han på en Shellmack i Nyköping iakttar hur en superkontrollerad man i sportjacka och gympadojor spiller bensin på sina byxor, precis vid gylfen. Mannens försök att både bearbeta (torka fläcken under bilens AC) och dölja (genom att hålla mobilen för fläcken) sin fadäs beskrivs av Sandstrak på ett lågmält men hejdlöst roligt sätt. Ett annat undantag är också advokaten Anders Frigells humoristiska berättelser från juridikens värld. I övrigt är boken kanske inte "rolig" att läsa, men rätt bildande och givande ändå.
En ny bok
Iwa Boman med flera

Humorbefrielse. Humor som HAHA-upplevelse, AHA-upplevelse och som AAH-upplevelse.
Förord av Lasse Eriksson
(Uppsala Publishing House)