Olja, i form av bergolja, petroleum, har funnits på jordklotet i miljontals år. Under 1800- och 1900-talet byggdes ett oljeberoende upp, på gott och ont. Många har svårt att tänka sig en värld utan olja och tar oljetillgången för given. Samtidigt innebär det stora oljeberoendet och förbränningen av oljan problem. Mängden växthusgaser ökar med klimatförändringar som följd. Men oljan är en ändlig resurs. När vi skattar oljekällorna på sitt innehåll i volymer som räknas i miljarder fat per år, fylls inte källorna på i samma takt som de töms. Oljan tar inte slut men en dag kommer när det inte längre är ekonomiskt lönsamt att utvinna olja. Redan nu är oljetoppen, ”peak oil”, den tidpunkt när oljeutvinningen börjar minska, uppnådd eller inom synhåll.
Själva tidpunkten för peak oil råder det dock delade meningar om. Ekonomer på området vill gärna hävda att det inom överskådlig tid kommer att finnas olja eftersom marknaden och prismekanismerna kommer att se till det, medan andra, till exempel geologer och fysiker pekar på att bilden är mer komplicerad än så. Nya oljefyndigheter görs men deras beskaffenhet kan vara sådan att bara en liten del av dem trots utvecklad teknik kan utvinnas. Det betyder att världen måste bereda sig på ett liv efter oljan.
Kjell Aleklett, professor i fysik vid Uppsala universitet, är en av dem som envetet och framgångsrikt ägnat sig åt att peka på att oljeutvinningskurvorna nått sin topp och börjar peka nedåt. Tillsammans med sin forskargrupp vid Uppsala Global Energy Systems Group, UGESG, har han kartlagt världens oljetillgångar och förutsättningarna för att utvinna dem och samtidigt bedömt världens beredskap att möta efterfrågan. I boken Peeking at Peak Oil som i dag presenteras i Uppsala sammanfattar Aleklett mycket grundligt de senaste tio årens arbete med att studera och försöka överblicka oljans situation. Bland annat har hans forskargrupp samlat komplicerade data från världens oljeproducenter, något som tidigare varit omöjligt att genomföra eftersom oljebolagen höll sina kapacitetsuppgifter hemliga. Nu har det gått att bygga upp denna databas eftersom Aleklett verkar vid ett oberoende universitet.
I den internationella forskargruppen ASPO, the Association for the Study of Peak Oil and Gas, pågår arbetet med att visa för världen att oljeförsörjningen snart kommer att nå sin kritiska punkt. Vad händer när de gigantiska oljefälten, bland annat i Saudiarabien, som tillsammans står för en stor av jordens olja sinar? Och vad betyder Kinas växande oljekonsumtion för resten av världen med det oljeslukande USA i spetsen? Vilka internationella konflikter väntar?
I en rik uppsättning tabeller och figurer visar Aleklett i boken hur företag, nationer och även internationella energiorganisationer som det OECD-baserade IEA gör felbedömningar, avsiktliga eller inte. Alternativa oljekällor som Kanadas oljesand, oljeskiffer och djuphavsfyndigheter täcker behovet bara till en liten del, hävdar Aleklett.
Peak oil är numera en vedertagen verklighet på det internationella planet och Aleklett och hans forskare reser världen runt och framför sina resultat för företag, regeringar och organisationer.
Men skepsisen finns också, inte minst i Sverige. Kanske är det med peak oil som med diskussionen om klimatförändringarna. Obenägenheten att ta varningarna på allvar hänger kanske samman med att en acceptans skulle tvinga fram avgörande förändringar av politikens inriktning. ”Business as usual”, är mera bekvämt, för att låna ett uttryck Kjell Aleklett gärna använder.
Fotnot: På onsdag 13/6 hålls ett seminarium kring Peak Oil på temat Mänsklighetens framtida välfärd – Globala hot och möjligheter i Uppsala universitets aula med bland andra Kjell Aleklett som talare.