Oklara spår av 11 september

11 september är ett av de datum som omedelbart förknippas med en bestämd historisk händelse: den för sex år sedan då terrorhotet fick den konkreta bilden av självmordsplanen mot de störtande skyskraporna i New York. Att det politiska och andliga klimatet i världen påverkats är uppenbart, men exakt hur är svårare att kartlägga. En som tycks ha haft ambitioner att åtminstone antyda det är Don DeLillo, på en gång respekterad och brett läst amerikansk författare, i den i dag översatta romanen Falling man.
Problemet för DeLillo har nog varit att han försökt belysa flera olika processer på en gång utan att han lyckats visa hur de hänger samman. Huvudpersonen är en affärsjurist med kontor i tvillingtornen, som omskakad av terrordådet på försök återvänder till sin frånskilda hustru, inleder en kortare förbindelse vid sidan därav, slutar jobba för att försörja sig som pokerspelare och allmänt beter sig ännu något mer planlöst och profillöst än tidigare. Hans privatliv varvas, på ett inte alldeles övertygande sätt, med reportagemässiga och lite andfått hektiska skildringar av själva katastrofögonblicken så som de framstod för folk i World Trade Center och med ännu mer collagebetonade beskrivningar av en av de islamistiska unga flygkaparna. Båda dessa senare inslag ger vissa intressanta och troligen typiska drag i vad som är faktisk historia, men de lyfter inte till vare sig riktigt stor epik eller originell samhällsanalys. Historien om den vilsne och kringdrivande överlevaren Keith är inte heller ointressant men lyckas inte bli riktigt engagerande i sig själv eller som exempel på något mentalitetsskifte i USA just kring 11 september.

Delvis beror det kanske på DeLillos lite kantiga och ryckiga sätt att berätta. Han går som så många andra in medias res och kastar oss gång på gång in i en ny scen där "han skrev på ett papper" eller "de stod i porten" utan att man förrän åtskilligt senare anar vem eller vilka eller vad det handlar om. Den tekniken kan vara motiverad om det gäller att skapa intensiv inlevelse i en viss persons medvetandeström och subtila psykologiska relationer; här blir det emellertid mest rätt vanliga och trivialt realistiska rapporter av yttre skeenden och repliker.
Man kan mellan raderna ana en viss kritisk distans till ett slags typiskt New York-liv, där man lever ekonomiskt hyggligt men känslomässigt rotlöst och egocentriskt i ett "kvalificerat tjänstesamhälle" där aktörerna som här är jurister, förlagsredaktörer, universitetslärare eller konsthandlare. Händelserna den 11 september tycks inte ha inneburit några väsentliga förändringar i amerikansk livsstil utom möjligen vad gäller balansen mellan religiösa och sekulariserade hållningar.

De unga fundamentalister som kraschade in i tvillingtornen kommer man inte särskilt nära i de avsnitt där deras bakgrund och motiv skisseras. De stora dragen - med starka komplex gentemot det framgångsrika västerlandet, en nedtryckt men pockande sexualitet och stark gruppkänsla - stämmer utmärkt med den gängse bilden av terrorister. DeLillo är en mycket klok iakttagare och rör sig ledigt mellan olika storstadsmiljöer och människotyper, men han lyckas den här gången inte riktigt levandegöra vare sig de orientaliska eller de typiskt amerikanska reaktionsmönstren och tänkesätten.
Titeln Falling man syftar på en s k performance-artist som efter 11 september hoppar bungy-jump på olika höga platser i New York. Det fungerar som en symbol för invånarnas chockartade omställning till ständig livsfara. Han dör utan att ha fått uttolka sitt budskap. DeLillos staccato-artade och inte särskilt rytmiska eller välmodulerade prosa bidrar också till att ge boken en prägel av fortsatt förvirring efter attacken och fängslande brottstycken av en helhetsbild snarare än sammanfattning med perspektiv framåt.

Oklara spår av 11 september

Vad betydde 11 september-dåden i genomsnittsamerikanens liv? Det är en av frågorna bakom Don DeLillos roman Falling man. Tyvärr får den inga särskilt klara eller intressanta svar skriver Tore Winqvist.