Ögonöppnare om Europa och Turkiet
Turkiet är ett land med en mycket lång europeisk historia. Men när frågan om ett medlemskap i EU blev aktuell vaknade motståndet i många EU-länder.
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Mot den bakgrunden har Ingmar Karlsson, erfaren diplomat och nu senast svensk generalkonsul i Istanbul, skrivit en bok om Turkiet, Europa och turken. Han har tagit det stora greppet: historia, ideologi, EU-förhandlingar, islam, kurderna, armenierna och Cypernfrågan, allt för att vi ska förstå Turkiet bättre.
Och det finns mycket att fundera över. Bokens undertitel, Betraktelser kring en komplicerad relation, är verkligen ingen överdrift. Relationerna mellan Europa och Turkiet har varit komplicerade i århundraden, för att inte säga årtusenden. Att betrakta historien från turkisk utgångspunkt, som Ingmar Karlsson gör, är en ögonöppnare. Man inser att vi lär oss historia med västeuropeiska ögon.
Ingmar Karlsson har också mycket att berätta om turkiska minoriteter, om islam, t ex en "protestantisk" rörelse, och religionens betydelse i det osmanska riket med mycket mera. Han ger oss den synnerligen röriga och långa förhistorien till motsättningen mellan turkar och armenier. Han kommer så småningom fram till att jo, det var nog folkmord på armenierna 1915. Även om det inte var officiell turkisk politik så var höga ledare inblandade i en hemlig organisation med ett uttalat mål att på alla sätt, inklusive massmord, få bort alla armenier från turkiskt område.
Bokens budskap är att Turkiet måste bli medlem i EU. Ingmar Karlsson ser inga argument emot det, däremot en massa för, främst att EU med sin åldrande befolkning behöver de unga i Turkiet som arbetskraft. Turkiet klarar sig nog utan EU men EU klarar sig inte utan Turkiet, är hans tes.
Motviljan mot ett turkiskt medlemskap, som finns i många EU-länder, eldar på den turkiska nationalismen och motverkar de reformer som förhoppningar om medlemskapet starkt har bidragit till, menar han. EU-ländernas orimliga och ständigt nya krav på Turkiet har gjort att den ursprungliga turkiska entusiasmen för EU håller på att svalna. Han tror till och med att det är EU:s motståndare till turkiskt medlemskap som ligger bakom de nya kraven på Turkiet i Cypernfrågan. Avsikten med kraven skulle alltså vara att få turkarna själva att säga nej till att bli medlemmar i EU.
Under läsningen av denna mycket informativa och läsvärda bok händer det att det känns som om Ingmar Karlsson snarare var turkisk ambassadör i Sverige än svensk generalkonsul i Istanbul. Här är det hjärta och dunkande engagemang som gäller.
Massmediernas rapporter från Turkiet ger en mörkare bild av utvecklingen än Europa och turken, inte minst när det gäller de extrema nationalisterna och inskränkningarna i yttrandefriheten. Valet senare i år kastar också sin skugga. För att bli valda flörtar många turkiska politiker med nationalisterna. Några av deras organisationer leds av pensionerade arméofficerare och har uttalat våld på sitt program. Det håller på att skapas en känsla av belägring i Turkiet, där man ser sig som ensam i en fientlig värld.
Den hårt kritiserade paragrafen 301, som straffar den som kränker "turkiskheten", kommer inte att tas bort. Det finns en förening av jurister som förbereder en hel rad åtal mot intellektuella just enligt paragraf 301. Mordet på den frispråkige journalisten Hrant Dink har ökat spänningen. Mördaren var en ung pojke men alla utgår från att det var ett beställningsmord. Vem som beställde mordet är ännu inte klart.
Det här betyder inte att Turkiet definitivt är på väg bort från EU och de demokratiska reformerna, men vägen dit blir kanske svårare än Ingmar Karlsson i sin entusiasm vill göra gällande. Motståndet mot turkiskt medlemskap är starkt i flera EU-länder. Men som den respekterade engelska tidskriften Economist skrev i en artikel nyligen: "Slaget om Turkiets själ är inte över än." Ingmar Karlsson deltar entusiastiskt i detta slag på den goda sidan.
Ingmar Karlsson: Europa och turken
(Wahlström & Widstrand)
(Wahlström & Widstrand)