Odysseus i efterkrigstidens ljus

Bernhard Schlink är en av de tyska författare i mellangenerationen som fått internationellt genomslag av ovanliga mått. Romanen Högläsaren, som är en uppgörelse med arvet från nazitiden, Förintelsen och krigsåren, finns översatt till många språk, har uppnått miljonupplaga och hör till de böcker som kommit att rikta blickarna mot den tyska litteraturen över lag. På svenska finns också novellsamlingen Kärleksflykter, som även den uppehåller sig vid frågor förknippade med Tysklands periodvis både grymma, skakande och tragiska 1900-talshistoria.

Till samma motivsfär ansluter sig även den i dag i svensk översättning utgivna romanen Hemkomsten.
Den utspelas i ett spänningsfält mellan vardagens behov av rutiner, trygghet och tillhörighet och krigsårens kaos som ställde alla de flesta invanda begrepp på huvudet. Inte minst de som har med ont och gott, rätt och moral att göra. Samtidigt har Bernhard Schlink skrivit sin roman med Homeros och dennes Odysseus i tankarna. Både Hemkomsten och Odysséen har sin utgångspunkt i stora krig och bägge berättar om återkomster till vad som kan vara en hembygd eller dess motsvarighet. Men som även har att göra med människors hemkomst till sig själva. Även relationen mellan en far och dennes son har fått stort utrymme. I Schlinks roman är det rentav huvudtemat.

Det har också blivit huvudpersonen Peter Debauers uppväxt i ett Efterkrigstyskland, där fadern uppges ha omkommit i kriget, som sätter sin prägel på de senare livsvalen, studierna och yrkesbanan. I sökandet efter den försvunne pappan söker Peter Debauer inte bara efter ökad självförståelse. Det är hela sitt liv han försöker komma till rätta med i den emellanåt om en kriminalberättelse påminnande romanen. Där den ena ledtråden efter den andra visar sig sprida nytt ljus över det förflutna. Att Schlink varit verksam som deckarförfattare har satt åtskilliga spår i utformningen av den här boken.

Men där finns samtidigt inslag vidhäftade samma gåtfullhet som gjorde Högläsaren till en sådan spännande berättelse. Ytterligare ett spår som den här romanen delar med den tidigare, är resonemangen om tillvarons nattsidor och den potential till ondska som extrema livsförhållanden och tillstånd av fruktan och rädsla är i stånd att väcka till liv hos varje människa.

Bernhard Schlink är en lågmäld och eftersinnande författare, när han närmar sig sitt hemlands stora ödesfrågor under förra århundradet. Men han väjer för den skull varken för resonemang av hög abstraktionsgrad eller närmast tillhöriga respektive fackområde när han kommer in på moraliska och juridiska frågor i sin bok. Ändå är det den skönlitterära gestaltningen som står i förgrunden hos professorn i juridik vid Humboldtuniversitetet i Berlin i denna uppgörelseroman. Det gäller också inslagen om Paul de Man och dekonstruktivismen, som spelar en viss roll vid kartläggningen av det förflutna. Samtidigt får det sägas vara ett pedagogiskt välfunnet grepp att förklara dennes tankar med hjälp av vad som utformats som ett psykologiskt experiment.

Även om den för sin roll under naziåren starkt ifrågasatte tänkaren bara förekommer i kamouflerad form. Och då som en del av den far som knappast långsökt kan tolkas som en sinnebild för Nazityskland och dess efterkrigshistoria i stort.
Det är ofta så Bernhard Schlink går till väga i sin roman. Med dubbeltydigheter och berättelser som har en vidare innebörd. Ändå får inledningen om den unge Peter Debauers vistelser under skolloven i Schweiz hos farföräldrarna sägas stå på stadig mark. Här finns en barnskildring av det både ömsinta och ställvis gripande slaget.

Inte minst när författaren berättar om en ung människas uppväxt, där den äldre generationen får ersätta det som de närmast stående biologiska föräldrarna är oförmögna till. Det finns också en sårighet förknippad med dessa upplevelser som av allt att döma aldrig släpper sitt grepp om huvudpersonens känsloliv. Likaså utgör porträttet av en empatiskt obegåvad och avvisande mor ett mörkt kraftfält, som återkommer vid ett flertal tillfällen under skeendets gång. Att det är minnen av det slaget som påverkar och sätter sin prägel på alla följande nära relationer är också uppenbart. Dock avstår Schlink, annat än vid några enstaka tillfällen, från de möjligheter som här hade funnits att utifrån sådana utgångspunkter kommentera Paul de Mans filosofi.

I sin pensionärstillvaro redigerar farföräldrarna en bokserie med underhållningsläsning och det är några lösa blad från en av de titlar som ingår, som blir avgörande för den fortsatta handlingen. Efter universitetsår med studier i juridik övergår Peter Debauer till förlagsbranschen och under denna tid träffar han den Barbara Bindinger med vilken han inleder en relation. Även i detta sammanhang låter författaren en tämligen alldaglig företeelse tjäna som utgångspunkt för resonemang med en betydligt större räckvidd. Kärleksförhållandet ger honom tillfälle att uppehålla sig kring dagens villkor för närhet över lag.

Där krigsåren gjort sitt till i en process med allt mer gränslös rådvillhet i takt med att gamla riktmärken och värden tömts på det mesta av sitt innehåll. Och för den vilsenhet inte minst i etisk bemärkelse som utmärker vår egen samtid. Därför är knappast heller någon hjälp att vänta från författarens sida, om han tänkt sig att bokens slut skall ges en ironisk tolkning eller ej. Klart är dock att Bernhard Schlink med sin berättelse tar med sig läsaren ut på ett intellektuellt äventyr med många bottnar och där hans roman väcker åtskilliga tankar till liv. När det nu föreligger en svensk version av en bok med ett sådant innehåll, skickligt översatt av Aimée Delblanc, vore det oförsvarligt att inte tacka och ta emot.

Odysseus i efterkrigstidens ljus

Den tyske författaren Bernhard Schlinks i dag i svensk översättning publicerade roman Hemkomsten är en nutida Odysseussaga både om tysk efterkrigstid och om livsvillkor i dagens värld, skriver Bo-Ingvar Kollberg.