Oavbrutet fascinerande av Auster

En gammal man sitter på en säng i ett spartanskt rum. Möblerna är försedda med tejpremsor där det står till exempel "lampa", "vägg" eller "bord" och någonstans finns en dold kamera som registrerar allt som sker i rummet.
Om mannen får vi bland annat veta att han plågas av en obestämt skuldkänsla, men att han samtidigt känner sig som ett offer för en fruktansvärd orättvisa. Han vet emellertid lika lite om sin belägenhet som läsaren: Vem är han? Var är han? När kom han dit och hur länge skall han stanna? Är han inlåst eller fri att komma och gå som han vill? Han vet att han enkelt skulle kunna få ett svar på frågan om han hålls fånge eller inte genom att känna efter om dörren är låst, men kan inte förmå sig att pröva.

Sådana är de yttre premisserna för handlingen i Paul Austers senaste till svenska översatta roman, Resor i skriptoriet. Den allvetande berättaren avråder faderligt läsaren från att försöka dra några slutsatser och nöja sig med att "uppmärksamt granska bilderna". Vi får åtminstone veta att vi kan kalla mannen mr Blank ("än så länge behövs inget förnamn"). Under den dag som boken spänner över får han många besökare, bland andra en advokat, en läkare, en pensionerad före detta polis som ger mr Blank skulden för att hans liv slagits i spillror och som kanske planerar att döda honom. Starkast intryck på både läsaren och mr Blank gör dock sköterskan Anna, vars relation till den gamle mannen inte är enbart yrkesmässig: hon älskar honom djupt, får vi veta, trots att han gjort henne mycket illa.

Det blir snart uppenbart att Anna inte är den enda han skadat: Varje gång mr Blank sluter ögonen hemsöks han av gengångare - människor som han plågat genom åren och som nu kommit för att utkräva sin hämnd. Långsamt skingras en del av frågetecknen kring hans identitet: han har varit ett befäl i något lands underrättelsetjänst och han har skickat ut agenter på farliga uppdrag, vilka de ofta inte återvänt från.
Mellan besöken läser mr Blank i en rapport som beskriver läget i en plats kallad Konfederationen, en orolig och mörk tid präglad av stamstrider, koleraepidemier, massakrer, och förräderier. Men delar av texten handlar också om en gammal man som sitter inlåst i ett spartanskt rum, plågad av samvetskval.

Resor i skriptoriet är en sinnrikt konstruerad berättelse, och en på många sätt typisk Austerroman, svävande i gråzonen mellan mysterieroman och metafiktion. Även den nya boken blickar hela tiden på sig själv och skrivarprocessen.
Paul Auster ger ofta sina berättelser formen av kinesiska askar, inte sällan med en dragning åt det absurda, och så även i den nya boken. Mr Blanks handlingar är långt ifrån logiska och hans beteende ofta barnsligt. I stället för att göra ett seriöst försök att reda ut sin belägenhet fördriver han tiden med att gunga på sin kontorsstol, hasa omkring i strumplästen och fantisera om sköterskornas bröst.

Det finns många skikt i boken som kan ges många olika läsningar. Den skulle till exempel kunna uppfattas som en reflektion över USA i dag och "kriget mot terrorismen". Om den gåtfulla Konfederationen får vi till exempel veta att det är en plats som "liknar Amerika, men ändå inte riktigt" och där det pågår strider med folk som kallas de Primitiva.
Boken har också en existentialistisk dimension och kan läsas som en filosofisk betraktelse över det mänskliga varat, där individens sökande efter riktning, mening och kärlek står i centrum. Vem är jag? är trots allt den centrala frågan som plågar mr Blank, och det är först på bokens sista sidor som den allvetande berättaren ger läsaren ett svar. Mr Blank är en av oss, avslöjar han, och dilemmat han befinner sig i kommer aldrig att lösas, för "hur mycket han än kämpar för att begripa sin belägenhet kommer han aldrig att vara annat än vilsen".

Man kan också göra en metafysisk läsning. Symboliken är uppenbart religiös. Den obestämda känslan av skuld som mr Blank bär på för tankarna till arvssynden, och möjligheten att tolka hans vistelse i den lilla cellen som ett straff för de onämnbara saker han gjort under sin livstid gör att boken kan läsas som en parabel över livet efter detta, skärselden och den yttersta domen. Mr Blank framkastar själv tanken på att han kanske är död.

Ytterst handlar Resor i skriptoriet emellertid om skrivande och om författandets villkor. Paul Auster tycks hemsökas av sina egna gengångare: alla de figurer som han gett liv åt i sina böcker och som fortsätter att existera, oberoende av honom, i läsarens huvud, och det är kring detta som han resonerar i Resor i skriptoriet. Som en blinkning åt läsaren låter han karaktärer ur tidigare romaner "gästspela". De många olika skikten och den sinnrika konstruktionen gör detta till en oavbrutet fascinerande läsning. Som vanligt när Paul Auster hållit i pennan.

Oavbrutet fascinerande av Auster

Pauls Austers senaste bok är fascinerande läsning som svävar mellan mysteriroman och metafiktion, skriver Catrin Ormestad.