Nytt mästerverk av Pamuk

Orhan Pamuks första roman efter Nobelpriset, Oskuldens museum, är en kärlekshistoria som tar sin början i sjuttiotalets Istanbul och sträcker sig fram till vår tid. Boken handlar om Kemal som redan i tjugoårsåldern vet hur hans liv kommer att se ut: han skall arbeta i faderns företag och gifta sig med Sibel. Men ödet griper in när han en dag möter Füsün, en avlägsen släkting som kommer från en fattig familj. De blir passionerat förälskade, ändå väljer Kemal att förlova sig med Sibel.
När Füsün vägrar att fortsätta träffa honom efter förlovningen sjunker Kemal ned i ett sjukdomsliknande tillstånd. Det enda som kan få honom att för stunden må lite bättre är om han får röra vid föremål som tillhört Füsün, eller som han förknippar med deras korta tid av lycka.
Då de efter en tid möts igen är hon gift, men Kemals känslor för henne har inte förändrats. De börjar umgås på nytt, men denna gång utan kyssar och omfamningar. Under åtta år äter Kemal middag hemma hos Füsün och hennes make och föräldrar och tillbringar kvällarna med att titta på teve tillsammans med dem. Men han drömmer fortfarande om att de skall återfå den lycka de en gång delade, och han fortsätter att samla på sig souvenirer - näsdukar, prydnadsföremål, glas som han älskade druckit ur, och han plockar samvetsgrant åt sig alla hennes läppstiftsfläckade cigarettfimpar. Till slut har han 4 213 stycken, alla försedda med datum. Och ett visst minne.

Så småningom börjar en idé ta form: han skall skapa ett monument över sin kärlek. Med hjälp av författaren Orhan Pamuk börjar Kemal sammanställa ett "oskuldens museum", där tingen får berätta hans och Füsüns historia.
Oskuldens museum är en berättelse om kärlek och besatthet, och om svek och trolöshet. Och om smärta så djup att den blir ett sätt att leva. Trots att det är en roman genomsyrad av starka och kaotiska känslor finns det en sällsam lätthet i skildring. Pamuk berättar utan ironi, men med en viss okynnig ledighet. Som när han plötsligt låter sig själv stiga in i handlingen med ett frejdigt "Hej, det är jag som är Orhan Pamuk!". Men distansen märks framför allt i sättet han beskriver Füsün, eller snarare låter bli att beskriva henne. Förutom att hon har en smal midja, läckra bröstvårtor och vill bli skådespelerska får vi inte veta så mycket om henne. Füsün blir aldrig något annat än en projektion av Kemals begär och fantasier, en dansande hägring i de trånande männens blickar. Men det är just denna hennes gåtfullhet - eller själlöshet - som gör boken så intressant eftersom det gör den till något annat än "bara" en vanlig kärlekshistoria. Eftersom det aldrig blir riktigt klart varför Kemal egentligen är så besatt av Füsün känns hans dyrkan aningen patologisk, eller åtminstone som en flykt undan något. Kanske ett liv som han är rädd att leva?

På ytan är det kanske en kärlekshistoria, men egentligen handlar det om vad som gör livet värt att leva, vad som är lycka och hur vi finner den. Den stora frågan som bultar i romanen är om Kemals besatthet fick livet att glida honom ur händerna, eller om det i själva verket var den som gav det mening. Det är inte förrän i bokens allra sista mening som Kemal får ge sitt svar på frågan. Men i slutändan är det förstås upp till läsaren att själv avgöra.
Oskuldens museum är en bred och pulserande roman som myllrar av färgstarka och känsligt tecknade sidofigurer. Som så ofta i Pamuks böcker tecknas dessutom en bild av det turkiska samhället i förändring. Sjuttio- och åttiotalet är en turbulent tid i Turkiet, präglad av militärkupper och politiska oroligheter, och den oskuld som förloras i boken tillhör inte bara de unga älskande utan också hela den turkiska nationen.

De slitningar mellan öst och väst, traditionalism och modernitet, som genomsyrar Turkiets historia är ett återkommande tema i Pamuks författarskap, och det är även ett ämne i den nya boken. Den unga, välutbildade och välbeställda samhällsgrupp som Kemal och hans vänner tillhör slits mellan en önskan att bli "europeiserade" samtidigt som de känner sig tvingade att respektera religionen och traditionen. Och som så ofta förvandlas kvinnans kropp till ett slagfält för de motstridiga livsåskådningarna. I sjuttiotalets Turkiet är det fortfarande skamligt för en kvinna att ha sex före äktenskapet, vilket gör Kemals svek mot både Sibel och Füsün så mycket allvarligare.

Oskuldens museum är ett nytt mästerverk av Pamuk, på något annat sätt går det inte att beskriva den. Skälvande av sensualitet, sprittande av charm och bultande av allvar griper den genast tag i läsaren och behåller sedan sitt grepp till den sista sidan. Det är mycket skickligt gjort. Men något mindre hade vi knappast väntat oss av Pamuk.

Nytt mästerverk av Pamuk

Kärlek, passion, besatthet och enormt mycket mer. Catrin Ormestad har läst ännu en mästerlig roman av Orhan Pamuk.