Nya tider på USA:s bakgård

Då och då glimrar en liten nyhetsnotis förbi som förmår bryta igenom det kompakta mediemörker som vilat över den latinamerikanska kontinenten under det senaste decenniet. Precis så var det, för att ta ett exempel, vid det interamerikanska toppmötet i den argentinska semesterorten Mar del Plata i början av november. President George W Bush såg sig tvingad att skrinlägga planerna på ett panamerikanskt frihandelsområde från Baffin Island till Eldslandet efter massiv kritik från ett antal radikala latinamerikanska presidenter med Venezuelas Hugo Chávez i spetsen. Allt är inte som förr på USA:s bakgård. Latinamerika uppmärksammades på nytt en vecka senare när nyheten kablades ut att det krisdrabbade Bolivia ska hålla presidentval den 18 december och att aymaraindianen Evo Morales, de kokaodlande böndernas främste talesman och ledare för det populära partiet MAS (Movimiento Al Socialismo), förväntas vinna valet med bred marginal. Det är inget mindre än ett demokratiskt genombrott. En annan aktuell tilldragelse, som också riktar strålkastarljuset mot Latinamerika, är publiceringen av journalisten Magnus Lintons läsvärda reportagebok som handlar om kontinentens nya rebeller och de politiska trender som utkristalliserats under de senaste åren. Linton är för närvarande chefredaktör för tidskriften Arena och är också författare till den uppmärksammade boken Veganerna som publicerades 2000.För drygt 50 år sen gav sig den unge argentinske läkaren Ernesto Che Guevara iväg på den mytomspunna motorcykeltur som skulle föra den blivande revolutionsikonen över hela den latinamerikanska kontinenten från Buenos Aires till Mexico och Kuba. Det kan hävdas att Linton följer Che i spåren. Först tar han pulsen på de nya arbetarstyrda produktionskooperativ som vuxit som svampar ur jorden efter Argentinas statsbankrutt 2002. Resan går sen vidare till den spirande supermakten Brasilien - där de jordlösas framgångsrika egnahemsrörelse kritiserar vänsterpresidenten Lula da Silvas globaliseringsvänliga reformprojekt — och Bolivia där nya indianska gräsrotsrörelser utmanar den traditionella samhällseliten. Efter ett par nedslag i Colombia och den 'revolutionära' oljestaten Venezuela, där alla reforminitiativ står och faller med den egocentriske diktatorn Chávez' nycker, avslutar Linton sin resa i Los Angeles. Den californiska megastaden, där det idag bor över fyra miljoner mexikaner och ytterligare ett par miljoner central- och sydamerikaner, intar numera rollen som en av Latinamerikas viktigaste metropoler. Den vänsterintellektuelle Linton är definitivt inte, som det nattståndna svenska Vänsterpartiets nomenklatura, på spaning efter den tid som flytt. Bakom den transkontinentala upptäcktsresan skymtar tvärtom en sprudlande upptäckarglädje och en iver att identifiera de nya tankemodeller och de konkreta politiska krav som en förnyad vänsterrörelse bör ställa i globaliseringens tidevarv. De väpnade revolutionernas epok tillhör ofrånkomligen det förflutna. Marxistisk slagordspolitik leder ingen vart. Den globaliseringsfientliga vänsterrörelsens program är i grund och botten inget annat än en 'donquijotesk' kamp mot väderkvarnarna, en återvändsgränd som omöjligtvis kan lösa framtidens problem. Den nya kooperativa rörelsen i Argentina ligger däremot rätt i tiden. Att överta nedlagda fabriker, i syfte att driva produktionen vidare om den kan göras lönsam, kan vara en strategi även för Västeuropa i dessa dagar när de gamla företagsägarna flyttar verksamheten till Kina och andra låglöneländer.Den fordom så populära leninistiska traditionen har tappat mark under de senaste decennierna, konstaterar Linton. Enligt den strategi som utvecklades av Lenin för närmare etthundra år sen skulle ett elitistiskt avantgarde, bestående av yrkesrevolutionärer och en handfull hårdföra intellektuella, göra revolution i folkets namn. Målet var att erövra själva statsmakten för att först därefter omstöpa samhället med byråkratiska medel och med tillgång till statens våldsmonopol. Idag har de revolutionära eliterna trängts undan till förmån för demokratiska gräsrotsrörelser och opinionsbildning. Frigörelse från förkvävande statlig dominans har blivit viktigare än att största regimer och erövra makten i staten.Den s k Bolivariranska revolutionen i Venezuela väcker frågor. Som Linton kan konstatera är det de höga oljepriserna sedan millennieskiftet som är grundbulten i Chávezregimens välfärdspolitik. Medan det övriga Latinamerika kryllar av gräsrotsrörelser har den resursstarka venezuelanska staten sugit upp alla självständiga politiska rörelser i den statsstyrda korporativa modellen. Vad händer om oljepriset faller? Eller om regimen störtas? När royaltybetalningar blir den största posten i de oljeexporterande ländernas statsbudgetar hamnar makten lätt i händerna på den person, eller den härskande klick, som kontrollerar valutainflödet och oljekranarna. Boken Americanos är rykande aktuell. Debatten om den krisdrabbade vänsterns nya framtidsstrategier efter det kalla krigets slut har pågått i femton år. Linton har skrivit ett värdefullt inlägg.