Ny lysande nutidssaga av Kjærstad

EN NY BOK. Huvudpersonen i Jan Kjærstads i dag utgivna mustiga och mäktiga roman, Kungen av Europa, är precis som i hans tidigare stora Wergelandtrilogi en närmast övernaturligt begåvad och mångsidig man, häridéhistorikern Alf I Weber som blir datamiljonär men skänker bort allt och övergår till en frivilligt vald uteliggartillvaro. Att Alf Weber är ett alter ego för sin precis jämnårige författare är självklart — inte helt eller i första hand vad åsikter beträffar utan mer som projektion av hans önskedrömmar, mannen som klarar allt tack vare talanger och kunskaper, vinner hela världen men inte förlorar sin själ. Och visst är Kjærstad också en sådan där extremt begåvad man som kan många konster. Kungen av Europa är ett nytt försök att i en roman om framgång och fall, små fina detaljstudier och jättestora idésvep, säga något väsentligt om vår tid och världsdel.Inte nog med forskarglöden och affärsturen, Alf Weber är också en fenomenal fotbolls­­målvakt, bejub­lad gitarrist, sångare och låtskrivare, med vänster hand också lite filmkritiker och konstamatör. Naturligtvis finns här en gnutta självironi — den här mannen är inte i första hand en övertygande studie i psykologisk realism utan främst en symbol och samlingspunkt för Kjærstads alla ohejd­bara idéer och brokiga intressen. Som sådan fungerar han förbluffande bra; trots det ofta sagolika i storyn kan man ideligen leva sig in i dess förvecklingar som något påtagligt, igenkännbart och fängslande.Alf Weber slits i sin forskning och i sin livssyn mellan upplysningen och barocken, mellan den klara förnuftigheten och de våldsamma överdrifterna och känslo­utspelen.På samma sätt utgör ­romanen en stridsskådeplats mellan den noggrant miljöskildrande och oändligt sakkunnige realisten Kjærstad och den lätt exalterade symbolisten med samma namn. Även om handlingen huvudsakligen utspelas i Oslo och London är motiven och figurerna brokiga som ett collage — mellanstadiemobbare av utstuderad elakhet, välformade flickor gärna ett par år äldre hjälten, ambassadmottagning o d med krystad bubbel- och snittarkonversation, gatumusikantliv med en uppsjö av historiska sångtitlar som får en att tro att intet mänskligt, musikaliskt eller filosofiskt kan vara Kjærstad främmande.Och så plötsligt märkliga sammanträffanden, från en livsavgörande natt ensam i fjällets snödjup vid millennieskiftet (00.00.00 på klockan) till ett avgörande kvinnoadjö på nollmeridianen i Greenwich (00.00.00 på kartan); en förbluffande likhet med outsider­kollegan Ian Stuart som också är mjält­opererad och alltså kan byta pass med Weber o s v. Liksom i sina tidigare böcker upprepar Kjærstad med förkärlek "för första och sista gången i livet", "Detmåste ha varit i de sekunderna han i stället valde", "Det fanns ögonblick då?", "Fem gånger i livet hade Alf en tydlig känsla av—/portalupplevelser/" etc. Det är inte bara en möjligen kokett författarsignatur utan uttryck för något djupt känt hos Kjærstad, en förtjusning över tillvarons mångfald och protest mot all trivialisering, en äkta berättarglädje. Han är också glad i ord­lekar och stilpastischer och små ironiska blixtbelysningar av kortlivade modefenomen.Exakt vad Kjærstad vill ha sagt om Norges och Europas problem och framtid är inte lätt att mer än möjligen ana. Han tror nog på kunskapens livräddande betydelse — symboliserat av ett självmord som inte kunde förhindras eftersom Alf Weber inte hittade vissa ledtrådar — och på kärleksförmågans ("—som Aralsjön, något som torkade ut") men också sexualitetens livgivande nödvändighet. Men det är som i annan betydande romankonst, själva gestaltningen är huvudsaken, och den är utomordentlig.Här korsas tidsplanen på ett spänningsskapande sätt — oftast flyhänt men några gånger mindre elegant — och personer som inte ägnas så många sidor visar sig bära på en intressant och gripande historia, däribland Alfs föräldrar och hans fyra fem viktigaste kvinnor.En liten svacka i ungefär den fjärde femtedelen av denna digra bok förtar inte huvudintrycket av imponerande romankonst. "Tänk om jag kunde hitta tjugo meningar som fångade tidsandan på samma sätt som en håv höll fast en fjäril!" skriver Alf Weber i sin anteckningsbok.Kjærstad har slängt ut ett nät av kanske fem hundra gånger så många meningar, han håller inte fast denna anda så att man kan studera den i mikroskop, men han har ändå gjort mer än de flesta för att få oss att känna en aning om vad den handlar om.