Nutidshistoria med spänning

De flesta känner förmodligen till Raoul Wallenberg, den svenske diplomaten som i andra världskrigets slutskede räddade åtmin-stone 30 000 judar undan Adolf Eichmanns Sonder-einsatzkommando och den ungerska pilkorsrörelsens fanatiska mördarband. Varför Wallenberg tillfångatogs av sovjetisk militärpersonal i Budapest den 13 januari 1945, och vad som sedan hände, är en av de stora gåtorna i svensk historia som ännu inte fått en tillfredsställande förklaring. Sovjetunionens brutala ingripande gjorde Wallenberg till symbol och en hjälte i västvärlden under det kalla kriget.I dagarna publiceras en ny bok med titeln Skuggor runt Wallenberg. Boken är, som titeln antyder, ingen ny biografi över Wallenberg och inte heller någon ytterligare kartläggning av hans göranden och låtanden i Ungern från ankomsten i juli 1944 till det abrupta försvinnandet. I stället riktas fokus mot de hjälporganisationer som aktiverades efter det tyska maktövertagandet i Budapest den 19 mars 1944 och de hemliga underrättelsetjänster som verkade i det tyskockuperade Europa under andra världskriget. Författare är den välkände fredsforskaren och samhällsdebattören Wilhelm Agrell som sedan 70-talet skrivit ett 40-tal böcker.Den krigstida alliansen mellan västmakterna och Sovjet var en ohelig allians. Man kan tala om ett temporärt eldupphör mellan två i grunden antagonistiska supermaktskonstellationersom tvingades att gå samman för att möta hotet från angriparstaterna Tyskland och Japan. Sommaren 1944 stod det klart för de flesta att Stalin, i takt med att Röda armén ryckte fram, planerade att installera kommunistdominerade marionettregimer i de befriade länderna. Redan i maj samma år hade Storbritannien och Sovjet kommit överens om en preliminär uppdelning av Balkan i intressesfärer som senare, den 8 oktober, kompletterades med ett meningslöst avtal som fastslog de två segrande maktkonstellationernas inflytande i procentandelar. Med brutala metoder rensade de sovjetiska säkerhets- och underrättelsetjänsterna de blivande östblocksländerna från antikommunistiska motståndsrörelser och väst-agenter. Det är mot den bakgrunden man bör förstå den sovjetiska åtgärden att arrestera Wallenberg. En kärnpunkt i Agrells analys är att kartlägga hur NKVD:s beslutsunderlag såg ut.Wallenberg hade rekryterats av det amerikanska regeringsorganet WRB, War refugee board. Organisationen, som var underställd finansministeriet, upprättades av president Roosevelt i januari 1944 för att bistå flyktingar i Europa. WRB:s representanter hade befogenhet att ta kontakt med fiendesidan och förhandla för att rädda judar och andra utsatta grupper undan det nazistiska förintelsemaskineriet. Wallenbergs tjänst som legationssekreterare vid den svenska beskickningen i Budapest kan ses som en täckbefattning.WRB utvecklade ett nära samarbete med den amerikanska underrättelsetjänsten OSS, CIA:s föregångare, och vissa andra regeringsorgan. Norskamerikanen Iver C Olsen, som utsågs till WRB:s förste regionchef i Sverige, upprätthöll också en befattning som finans­attaché på den amerikanska legationen och var dessutom, i hemlighet, ekonomichef på OSS Stockholmsavdelning. Det var Olsen som rekryterade Wallenberg till räddningsuppdraget i Ungern. Wallenbergs importföretag, Mellaneuropeisk Handel AB, hade kontor på Strandvägen 7A. På samma adress fanns också den amerikanska legationens och OSS kansli. De neutrala staterna Sverige och Schweiz var de framskjutna baser från vilka WRB opererade, skriver Agrell. USA utövade påtryckningar på de två ländernas regeringar för att vid sina respektive legationer i Budapest ackreditera personer med uppdrag från WRB. De nära förbindelserna mellan spionorganisationen OSS och WRB kan bidra till att förklara det sovjetiska beslutet att gripa Wallenberg. De två schweiziska dip­lomater som arresterades samtidigt, Max Meier och Harald Feller, hade också uppdrag från WRB.Sommaren och hösten 1944 flydde ungefär 30 000 estniska medborgare över Östersjön till Sverige. En del av den trafiken organiserades och finansierades av WRB, skriver Agrell. I maj samma år förde WRB:s huvudkontor över 50 000 dollar till Sverige som bland annat användes till förvärv av två snabba motorbåtar. Trafiken utlöste sovjetiska protester och krav på repatriering av flyktingarna. Frånsett misstankar om att livlinan kunnat utnyttjas av baltiska krigsförbrytare och nazikollaboratörer kunde NKVD konstatera att fartygen frekventerats av hemliga västagenter som utnyttjat tillfället för att förbereda underrättelse- och motståndsnätverk i det sovjet-ockuperade Baltikum. Medverkan i balttrafiken förstärkte naturligtvis de paranoida sovjetledarnas misstankar om att WRB i själva verket var en kamouflerad spionorganisation.Agrell har gått igenom de tidigare hemligstämplade dokument som finns tillgängliga. Han har inte hittat någon ledtråd som avslöjar att Wallenberg hade ett hemligt uppdrag från västliga underrättelsetjänster. Men WRB:s operationer, exempelvis i Baltikum, och Wallenbergs spel med höga insatser fick de sovjetiska säkerhetsorganen att dra en helt annan slutsats. Den informativa och välskrivna Skuggor runt Wallenberg är ett bra bokval för den historiskt intresserade och många andra som vill läsa en rafflande spionthriller under regniga sommardagar.