Nu är Akademien med i matchen

Det börjar med "Minnen av Herta", en omsorgsfullt formulerad berättelse om ett möte som går från nervositet och tafatthet och över i en lättnadens utandning. "Minnen av Herta" är om Peter Englunds möte med Herta Müller och utgör Akademibloggens första inlägg.

Han har bloggat i tre månader nu, Svenska Akademiens ständige sekreterare, Peter Englund. I skrivande stund har det blivit nitton inlägg, det är alltså inte med någon skyhög frekvens bloggandet sker. Man får både förmoda och innerligt hoppas att Englund har viktigare saker att ägna sig åt på jobbet, men det går inte att komma ifrån att från en bloggläsares horisont så är detta lite i underkant.

Men varför gnälla? Är det inte bara att applådera att det över huvud taget existerar en blogg signerad Svenska Akademiens ständige? Det är ju svårt, för att inte säga omöjligt, att föreställa sig Englunds företrädare Horace Engdahl med blogg. Utan tvekan måste tillstås att Peter Englund med Akademibloggen flyttar fram positionerna något, gör Akademien lite modernare, lite mer med i matchen.

Han hade ju en blogg förut också, under titeln "Peter Englunds blogg", en omåttlig populär och kommenterad sådan dessutom. Många är vi därför som nu gläds åt att Englund har valt att fortsätta blogga, om än i ämbetet. Bland de nitton inläggen finns riktiga textpärlor: "Nyårslöfte" handlar om hur han bestämt sig för att sluta slösurfa på nätet, ett inlägg som fått många i bloggosfären, inklusive undertecknad, att tänka lite extra på sina internetvanor.

Häromdagen skrev han initierat och fascinerande om läsning, om skillnaden mellan att läsa och hur man läser, under rubriken "Vad jag skulle sagt". Vissa dagar är han extremt lakonisk, men desto mer kärnfull. Inlägget 17 februari lyder: "Jag tror inte jag skulle kunna älska någon som använder ordet 'snackis'."

Men det han skriver om sitt arbete i Svenska Akademien är, undantaget den inledande texten om Herta Müller, rätt ointressant. Han förklarar sekretessen, berättar tålmodigt att det inte är ärtsoppa de äter på torsdagarna och redogör för programpunkter i deras verksamhet. Gäsp. Det är verkligen inget vidare stoff för en blogg. Det verkar inte Englund själv tycka heller, för de här inläggen om hans jobb är faktiskt rätt få.

Det är därför inte utan att jag undrar om detta verkligen är en Akademiblogg eller om det helt enkelt är en återuppstånden Peter Englunds blogg i lagom maskerande dräkt? Det verkar faktiskt lite som om Peter Englund inte velat släppa taget om sin virtuella skrivarverkstad, och därför snott åt sig lite bloggtid i jobbet. Det är en löneförmån jag gott tycker att han kan unna sig.

Nu är Akademien med i matchen

På Peter Englunds Akademiblogg finns riktiga textpärlor. Men det han skriver om sitt arbete som Akademiens ständige sekreterare är oftast rätt ointressant, konstaterar Therese Eriksson efter att ha följt bloggens tre första månader.