Njutbara långnoveller

En ny bok:Judith Hermann: Bara spöken, (Ordfront, sv övers Ulla Ekblad-Forsgren)Judith Herrman är född 1970 i Berlin där hon fortfarande är bosatt. Hennes debutbok, novellsamlingen Sommarhus, senare (2000), blev en stor framgång. För den fick hon Tysklands förnämsta litteraturpris, Kleistpriset och den har översatts till 17 olika språk.I debutboken, som i den nya, cirkulerar berättelserna omkring frågor som: Vart är vi på väg och vad är det vi letar efter? I Sommarhus, senare handlade en av berättelserna, till exempel, om en kvinna som följer med sin vän, i bil någonstans på landsbygden, och letar efter ett hus till honom. Ett hus att samla sina vänner i. Men det blir inte som han tänkt sig, kanske för att idéerna om kollektiv har bleknat så här långt efter 70-talet.I den nya boken, också långa noveller, berättas det om platser från Marocko i söder till Island i norr, USA i väster och Tjeckoslovakien i öster. Basen är ofta Berlin. Men det skulle kunna vara vilken västerländsk storstad som helst. Styrkan i berättelserna ligger i, nu som förut, att de lyckas, mycket väl, att fånga upp den postmodernistiska urbana unga människans melankoliska livskänsla.Det är ensamhet, tomhet och tron att det finns något vi kan få som kan rädda oss från de känslorna. I den nya boken är det kärleken.Evig stormMen relationerna balanserar på tunna trådar. Det är som alla uppgivet väntar på en kärlek som är en evig storm. När kärleken inte fyller livet med mening dras karaktärerna åter till ensamhet och sökandet efter ny kärlek. Men för några avHermanns karaktärer händer det något litet, av en tillfällighet, som förändrar. Det kan vara några ord eller en vardaglig situation. Detta revolutionerar inte livet men vändningen innebär en fördjupad livskänsla. En slags förståelse som kommer inifrån. Den, i sig, en stor förändring.Och det är väl egentligen också något djupt mänskligt att förvänta sig stora föränd­ringar utifrån när det avgörande är litet och ofta inom räckhåll.Perfekt precisionMen det är inte bara för Judith Hermanns gestaltningsförmåga som Bara spöken är en suverän bok, även stilistiskt är den en njutning att läsa. Det är med perfekt precision författaren dröjer, starkt närvarande, vid detaljer. Hon behärskar det långsamma språket mästerligt — säger aldrig ett ord för mycket eller för lite. Hon tycks berätta utan riktning. Men vet exakt vart hon är på väg — hon uttrycker vår tids livskänsla med stor träffsäkerhet.Judith Hermanns debutbok lovade en stor författare. Bara spöken är återigen en mycket lyckad bok som slår fast att hon är en av våra mest lovande författare.